Like sand through the hour glass...

...so are the days of our lives. Sista dagarna i bildlig form. Sa som utlovat.


Jo. Sedan sist har vi hunnit med Anjuna, bott i finaste huset taget fran franska rivieran och alskat huset...
...men inte sa mycket annat i Anjuna, och darmed saknat hemma ganska manga av dagens vakna timmar.

Roat oss med att ata god frukost...

...och har darfor odlat magmage deluxe. I alla fall i blasten fran var rumsflakt.

Vi har promenerat oss vilse pa stranden i Anjuna...

...men hittat Curlies, spanat in deras magiskasvamp-konst, tagit en varisn Pepsi och kant oss trakiga och uttittade i och med detta statement.

Borttappade pa vagen hem hittade vi ocksa, det som brukar vara onsdagsmarknaden. Men en ratt ode sadan andra veckodagar.

I gar morse (mandag) kom varan sockerpappa for dagen och hamtade oss tidigt pa morgonen for en heldag till Indiens nast storsta vattenfall och till en narliggande kryddplantage. Vi borjar vanja oss vid trafiken. Och tycker inte alls att det ar konstigt att kora om i 100 km/h, pa krogig vag, i bergen, pa fel sida av vagen, med motande lastbil pa en arms avstand. Vardagsmat for Wellandersystrarna.

Sista biten in till fallen, fardades vi i fallfardiga jeepar (i dubbel bemarkelse). Guiden forsokte att framstalla den minst sagt bumpiga turen som helkroppsmassage. Vi tankte mer pa ord som benbrott och hjarnskakning.

Vi matade sma vitnyllade apor med sma bananer...

...njot av de fantastiska vyerna...

...och var barnsligt lyckliga over att fa plaska med ryssarna i det kalla, friska vattnet.

Sen var det dags for the tropical spice plantation. Riktigt intressant och roligt att fa lara sig om olika kryddor och andra plantors olika anvandningsomraden.

Vi valkomnades med specialgjort te och matbuffe. Nom nom.

Mollie- Mika! Krokodil bakom dig!
Jag- Va?!
Vander mig om. Kollar ner i vattnet.
Jag- Nej, men det ar en orm som simmar mot oss!
Mollie- Va?!
Hennes tur att flyga upp.
Vi tar vara tallrikar och flyttar oss langt darifran. For tillskillnad fran Mollies lilla skamt var mitt verkligt. Buhu. Vi dog lite.

Dags for guidad tur och var guide var hogst informativ och bra.

Vi kakade en konstig frukt som tydligen ska se till att vi blir kara. So sorry alskling, vi far helt enkelt se hur det har slutar. Jag kan komma gifta om mig med liten indier, eller liten kines. I'll let you know, om och nar det ar dags att bestalla papprena.

Det var det. Nu ar vi tillbaka i Palolem, efter att ha delat taxi med en skon engelsk snubbe.

Vi alskar var lilla beach hut. Strandutsikt och allt. Allt gott, slutet gott.
Puss!

Kommentarer
Postat av: Berit

Vilka bra bilder, har ni bytt yrke? Fotograf vore en bra titel.

2011-12-06 @ 09:31:46
Postat av: moja

Känns tryggt för oss i landet lagom,att ni återvände till Palolem.Mycket bra blogg och underbara bilder.Kraaam

2011-12-06 @ 19:45:20
Postat av: Ellis

Jag är också mäkta imponerad av dagens blogg och bilder.Trevligt ni har det!Här har den första snön kommit.moster Anna

2011-12-08 @ 10:45:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0