Bröllopet då. Vad ska man säga. Det var så bra. Så fruktansvärt bra på alla sätt.
Dagen, för min del, startade hemma hos Mormor med jordgubbar och frukostmys. Efter det bar det i väg ner, i ösregnet, till stan där make up och hårfix väntade. Väntade gjorde även en liten bubbelflaska hos frisören som några söta väninnor varit uppe och lämnat. Lite i chock och med vacker klänning begav jag och pappa oss senare till kyrkan och där jag väntade gömd i brudkammaren med brudgummen, bestman och tärna. Nervös som bara den. Fem minuter innan klockorna ska börja ringa händer det otänkbara. Jag river upp en stor reva i klänningen med min skoklack som fastnar i spetsen. Den tystnaden och paniken som uppstod mellan alla oss där när vi hör revan, är så påtaglig att det skulle gå att skära i luften. Fort som bara den springer vår eminenta fotograf och tillika vän Lisa ut bland resterande gäster i kyrkan och lyckas på något vis nosa upp både vit tråd, nål och hennes mamma som jobbar som sömerska. Så som en skänk från ovan lyckades vi sy ihop klänningen riktigt i sista sekunden. Väl framme utanför döören till kyrkan var vi så nervösa så vi trodde vi skulle svimma. Till råga på allt visste jag att jag skulle sjunga direkt efter att vi gått fram genom gången fram till alteret. Något som min karl var ytterst ovetande om. Han blev något chockad när jag går fram och ställer mig med Olle och tar ton. Herregud. Som tur var tyckte alla att det var fint och bra även fast man själv är kritisk och tyckte att det skar sig lite här och där. Vigseln var så fin på alla sätt. Mollie och Olle sjöng även de två sånger och vackert så att tårarna rann var det. Efter vigseln, som fru och man, gick vi ut och tog emot alla kramar och såpbubblor som virvlade runt i luften. Vackert. Alla promenerade efter det i gemensam trupp till Kämpens hembygdsgård, medans jag och karln och Lisa stannade kvar lite i kyrkan och fotade. Efter det åkte vi också till Kämpens, fotade vidare och gick upp på logen för att joina alla våra 100 gäster med bubbel och skål.
Det blev dags för middag och med middagen kom även alla vacka tal. Ingen nämnd, ingen glömd utan allas tal var så bra, vackra, känslosamma, roliga och helt perfekta på alla sätt. Fast självklart var Alex tal till mig det som ändå var det allra finaste.
Kvällen fortsatten efter middagen med filmvisning från min möhippa, som Marie så ypperligt bra klippt i hop. Mycket underhållande och roligt. Vi dansade vals till VÅR egna låt som Lena skrivit till oss. Vi tittade på uppträdanden som våra vänner hade knåpat i hop. Och resten av kvällen flöt så fint på med dans och fina minnen ända fram till halv 4. Då gick vi i den ljusa juninatten hem. Världens bästa dag.
(Bilder lånade från Anna Myrefelt och faster Pia. Hoppas OK)
De officiella bröllopsbilderna har som sagt Lisa Linck tagit. Och har jag tur får jag tag på några snart så jag kan visa er här.
Puss!
