Vad är det som går och går...
...Jo, det är jag. Har haft sjukt hektiska dagar på jobbet den här veckan. Knappt suttit. Men det är skönt. Dagarna swoooshar förbi och jag bränner ovälkomna kalorier. I dag ska det dock unnas egenlyx. Variant klipp och sling. Bröllopssnygg, ett steg närmare. Så. Därför hörs vi, kära vänner, igen i morgon. Over and out.
Puss!
Innehållet.
Titta! Titta, vad som låg i paprikan i går. Hänvisar såklart till min extrema fobi. En röd vanlig paprika. Men i går när vi skulle tillaga den upptäckte först Alex att något skramlade när man skakade på paprikan. Alltså förtydligande, det LÄT av grönsaken. Jag får genast lite kalla kårar och föreställer mig vad som gömmer sig i den och vad som komma skall. Alex fortsätter att skaka den etersom han, helt förståeligt, finner det en aning humoristiskt att jag får denna panik. Paniken växer i takt med att jag febrilt försöker lokalisera en kniv. Jag hittar en, cuttar upp den i mitten och hittar innehållet. Djupa andetag, gåshud, men med en skräckblandad förtjusning. Lyckas hålla mig i skinnet så pass länge att jag hinner ta den här bilden med ajFönen. Innan det ofrånkomliga händer. Jag mosar, trycker och massakerar den lilla klumpen tills den är platt, ofarlig och oigenkännlig. Och jag i min tur är uppspelt, upprörd, flämtar och har hjärtklappning en lång stund efter det inträffade. Alex står bara bredvid och stirrar, tills han frågar om jag sökt på länge. Det har jag uppenbart inte.
Puss!
Gårdagens insikt.
När i h-vete ska det blir lättare? Va va va? Vi har tränat, vi har kämpat, i regn och i rusk. Sedan september! Fan 7 månader typ. Och i går var det fruktansvärt. Vi var så trötta va. Flåsandes och stönandes lunkade vi vår kära mil. Och då ska vi ända springa det dubbla när det väl gäller. Varför. Kanske för att det är förbannat skönt när man kommer hem, eller för att mina ben börjar bli i klass med Anjas. På gott och ont. Oavett så ber vi till muskelgudarna att det ska börja lätta nu. Nu är jag endast av övertygelsen att människohyddan inte är gjord för att röra på fläsket. Not this woman i alla fall.
När jag kom tillbaka i går stannade jag till för att ta bildbeviset. Här är den. Våren.
Puss!
Det här med höger och vänster.
Det går inte. Aldrig någonsin kommer jag att lära mig vad som är vänster och vad som är höger. Knep funkar då rakt inte och när folk säger att "du vet väl vilken hand du hälsar med" så tror jag likförbannat att det är vänster. Eller så tror jag att det är höger. Fast eftersom jag då vet att jag nästan alltid har fel och att det säkert är tvärtom, så ändrar jag mig i sista sekund, och ja, då blir det fel ändå. Detta höll på att snuva mig på körkortet. Men det gick bra. Nu går jag på känsla. Alltså från vilket håll det känns som att man ska lämna företräde åt. Funkar i bland. Ibland inte.
För mig, ett helt värdelöst hittepå-hjälpmedel. Men förövrigt sköna springsockar.
Har hört att detta fenomen bara drabbar kvinnor och att det då faktiskt rör sig om en mindre hjärnskada. Googlade på ämnet, hittade inget om just det, men hittade följande urdrag ur en artikel i Illustrerad Vetenskap:
Vänster och höger
är emot vår natur
Var fjärde person har svårt att skilja mellan höger och vänster, och det är faktiskt inte så underligt. Flera forskningsrön från senare år tyder nämligen på att vi är födda med en inre kompass. Tack vare kompassen kan vi orientera oss i ett landskap med hjälp av vår omgivning och väderstrecken, medan det är helt onaturligt för oss att använda begreppen höger och vänster.
Det är med detta bevisat. Det är inte mig det är fel på. Det är er det är fel på. Ni konstiga människor som fungerar mot vår natur. Och hittar på konstiga saker som vänster och höger. Onaturligt beteede. Pfft.
För mig, ett helt värdelöst hittepå-hjälpmedel. Men förövrigt sköna springsockar.
Puss!
Nu är han här.
Våren våran. I dag damp han ner som ett brev på posten och spatserade rakt in i mitt vinterkalla hjärta och frusna kropp. Jag hoppas innerligt att du väljer att stanna. I går snöade det här fast i dag känns det väldigt avlägset. Och magiskt härligt är väl det. När vädret är på detta viset brukar jag passa på att göra alla jobbärenden i en stor klump för att få så mycket ljus och luft som möjligt. Och då inhandlades bland annat denna vårlika installation för att fira, i alla fall min vårs, första dag.
I kväll väntar välbehövlig springtur och officiell invigning av löparjackan. Me like.
Puss!
Le helg trés bien.
Jag vet inte ens längre om jag behöver påpeka varje måndag att helgen varit bra. Helger är ju i regel bra och i undantag träliga. Icke sant? I fredags hade vi som tidigare informerat om, lite after work här på kontoret. Bubblande bubbel och goda praliner mumsade vi på. Och mer onyttighetter präglade resten av kvällen. Våfflor och vin hos Linda och sist men inte minst hamburgare och öl på vasasatan. Jag har sådana dagar ibland. Dagar då jag är komplett bottenlös och ämnesomsättningen är högst produktiv. För att nästa dag inte vara särskillt hungrig alls. Lustigt.
Lördagen kanske man skulle tro att jag spenderade i säng, lätt illamående efter fredagens upptåg. Men icke sa Nicke. Kl 7 ringde klockan på lördagsmorgonen, jag gav mig upp och i väg för att träffa Tippi för frukost och second hand-kikande på Saronkyrkan. Tippi hittade en grön, skön fotölj och jag köpte lite småsaker till köket bl.a. Vid 11 hämtade Alex upp mig och vi begav oss ut på den stora motorvägen med destination IKEA och Freeport inställt. Vi köpte våran jäkla sängstomme och på Freeport fyndade jag löparjacka och Höganäsporslin. Freakin' pööörfeckt.
Lördag by night spenderade vi hos Tippi och Thomas som flyttat till ny stor lägenhetet och hade inflyttnignsfest och fördelsedagsfest-kombo eftersom Tippi också fyllde år i fredags. Mycket trevlig tillställning som jag inte lämnade sist. Jag var ytterst nöjd över det faktumet. Söndagen däremot tillbringades till största delen i sängen som vi med nöd och näppe fick ihop i går med gemensamma krafter. Aldrig igen säger jag bara.
Helg i bilder.
Vår fina after work.
Praliner.
Ytterst osvenska gubbar.
Dagen till ära-våfflor.
Saturday.
Partyglada bruttor.
Bye for now!
Puss!
Ett litet potpurri...
...av ugglorna från House Doctor som hittade hem till boet i går efter släpande på de små liven hela kvällen. Vi var på Guldäggsvernissage i går. Det var trevligt. Eller ja, sådär lagom liksom. Lite vin, lite mingel och lite för mycket kreatörsbrillor. Som det ska vara helt enkelt. Vi tre i sällskapet hade trevligt med varandra.
I kväll vankas det först lite bubbel på jobbet för att fira företagsmässig framgång och sen bär det i väg till Linda för halv åtta-mys med våfflor dagen till ära. I morgon väntar en aktiv dag. Den får ni höra om på måndag. I dag är det lönetajm. Jag älskar't.
Puss!
P.S. Grattis till Tipp som fyller äldre i dag!
Trött är ordet.
Vår säng gick sönder i går. Och nej, tänk inte "vill vi höra detta?". Det finns inget perverst alls med detta faktum. Sängsatan gick sönder redan förra veckan när vi med gemensamma krafter försökte frakta sängen ut ur sovrummet när det vankades målning. Korkade som vi är gick sängen ett, inte genom dörren. Två, sönder while envist trying att få ut den fast både hjärna och ögonmått sa åt oss att det var högst omöjligt at få ut den hopskruvad genom öppningen ut till hallen och till sin slutdestination, vardagsrummet. Well. Vi har utmanat ödet och tänkt att den kommer att hålla ändå. Skruven lossnade, men hoppet är ju det sista som lämnar oss. 22.30 i går hände det. Precis innan vi skulle somna smäller det och vi faller handlöst ner mot golvet, rätt skärrade. Det ena ledde till det andra och de lösa madrasserna bars än en gång ut till vardagsrummet. Poff. Alex var glad över att få leka "koja" igen. Jag var mest bara trött. Mentalt och fysiskt. Fortsättning följer.
Puss!
Det var en gång en onsdag.
Liknande de andra onsdagarna som varit genom åren. Fast en sak gjordes som inte annars brukar göras. Jag var på ADA som hade smygpremiär av filmen Press Pause Play. En film om den digitala utvecklingen inom den kreativa världen typ. Jag vet inte om det var det bästa jag sett direkt. Men den var fin. Fint gjord men med innehåll som kanske mest bara skrapade lite på ytan av vad den avhandlade. Det känns som att den här typen av film är väldigt tidsenlig för hur filmer om kreativitet görs just nu, vet inte om någon sett filmen om Helvetica eller Art and Copy, men jag personligen tyckte att den här påminde mycket i stil om de två filmerna. Många intervjuer med kända och okända människor inom reklam/design/artistvärlden och deras åsikter på hur branchen utvecklas. Och det dras paraleller hejvilt. Och det jämförs. Och nästan alltid är kontentan att det var bättre förr.
Vill man checka in trailern för Press paus Play så gör man det här.
Men som sagt, sevärd film och trevligt onsdagsnöje med Karin. Först åt vi på En Deli Haga. Mumsig veggomat. I kväll ska vi på Guldäggsnomineringsvernissage. Och förhoppningsvis får vi kika in bra svensk reklam och design samtidigt som det bjussas på drink.
Vill man checka in trailern för Press paus Play så gör man det här.
Krubb.
Puss!
Transformationen.
Nu har jag inga före-bilder. Men ni får använda fantasin. Sovrummet pryddes tidigare av läskigt stora schackrutor i de diskreta kolörerna, grått, vitt och svart. Köket, ja vad ska man säga. Tegelimitation. Som en pizzeria eller möjligen en halvsunkig italienare/grek. Ingen kioskvältar-tapet direkt. Vilket de tidigare hyresgästerna verkar tyckt. På riktigt. Vad var grejen.
Just ja, det målade bordet också. As frekin' day and night.
Resultatet.
Puss!
Vårfint på skrivbordet.
Det stod två kostymklädda karlar i kompassen i dag och delade ut rosor. Tack och bock sa jag och kuttade skoningslöst av växtens underdel. Najs rajt?
Puss!
Min fobi.
Alltså. Jag har en sjuk fobi. En sån fobi som ingen förstår och när jag berättar rynkar bara folk på näsan. Förmodligen för att de inte fattar grejen och förmodligen även för att det tror att jag är lätt skadad. Vilket jag är. Denna sjuka hang up har lite eskalerat genom åren och nu nått oanade proportioner. Än så länge fungerar jag relativt smärtfritt i vardagen, men bara snudd på. Saker som står ut från saker. Som inte ska stå ut. Där har ni det. Det är min fobi. Nu händer det jag tidigare beskrev säkert även er. Ni fattar inte grejen. Nu ska jag förtydliga.
Just det. Besättningen på The Black Pearl i Pirates of the Caribbean också. Speciellt Stellan. Då kan jag inte kolla, kräks lite i munnen och vill försvinna.
Det handlar alltså om små utväxter, eller abnorma saker monterade på en i vanligt fall slät yta. Exempel på fruktansvärda fall.
1. De små "systorna" inne i vissa paprikor.
2. Utbuktningar på trädstammar (onormala sådana)
3. Dekorationspumpor eller vad det heter. De med vårtorna.
4. Vårtor över lag.
5. Grönsaker/frukt/växter med bölder. Speciellt sukulenter med konstiga bubblor eller trattar på.
För att ytterligare förstärka vad jag menar bjuder jag på den värsta fobi-bilden ever. Vem vill göra en i vanliga fall normalt slät kruka, till något så hemskt. Titta. Titta! Förstår ni vad jag menar? Jag ryser...
Puss!
Förlust.
Förra året vid denna tiden avhandlades medgångs-Mika i ett inlägg. Nu har hon vaknat igen. Hon tycks alltid vakna till liv, bli hemmmapatriot och intresserad av sport när Bollnäs går till final. Bandy. The real deal isbandy alltså.
Likaså var fallet i går. Bollnäs i final. Stämingen på topp. En okontaktbar flicka i soffan. Hjärtklappning och en karl som inte riktigt fattade grejen då han inte härstammar från samma ort. Nervkittlande sista minuter och en förlägning. Det här visste säkert alla utom jag, men när det blir förlängning i en bandytävlingsmatch vinner den som gör första målet. Sudden death eller nått. De spelar alltså inte klart sina 2*15. Bollnäs hade lätt övertaget den sista kvarten av ordinarie matchtid. Sen fick de ett mål bortblåst. Det var faktiskt inte off-side. Det var inte det. Och sen, några minuter in i förlängningen får Sandviken till ett mål. Matchen är slut och konstig nog känner man sig lite tom. Och lite gråtfärdig. För att inte tala om vad otroligt synd man tycker om bandykillarna. Stackarna, dom som kämpat så. Åkt på sina små skor med en skena under foten och tränat och tränat. Och jagat den där lilla bollen (som förövrigt inte syns på tv-sändningar). Så tänker man att de kanske gråter en liten skvätt och blir tröstade av sina fruar. Bollnäs förtjänade en vinst. Tvåa förra året, tvåa i år. Surt. Men, inget ont som inte har något gott med sig. Nu slipper man ju bli berörd på det här viset tills (förhoppningsvis) nästa år vid den här tiden. För då grabbar, då tar vi hem guldet.
Puss!
Helgledigt.
Även från Le Blog. Men nu är jag back on track igen. Ny vecka, nya upptåg. Måndagarna är ju lite reserverade för helgsnack. Hur hade man det, de vanliga artighetsfrågorna på jobbet, hittade du på något särskilt? Jo, tackar som frågar. Helgen har varit mycket bra. Helt ägnad åt fix och trix. Fredagen blev ganska precis som jag förutspådde- vin, målande, musik och ost. Mycket goda ostar. Lördagen fortsatte i samma spår. Först med frukost/brunch på Egg & Milk (så fantastiskt onyttigt och smarrigt) och sen med fyndande på Erikshjälpen i Frölunda, där det efterlängtade teakbordet inhandlades klimatsmart och bra för endast 150 riksdaler. Second hand-mingel på lördagarna kan vara min topp tre syssesättning, nu även inbokat med Tipp nästa lördag.
Sen målades det lager no.2. Vi är ytterst nöjda med resultatet nu när det finally är klart. Ingen skilsmässa, bara glada miner.
Le brunch de slurp.
Jag har en viss förkärlek för matbilder.
På återseende! Puss!
Det blev inte The Ark.
Någon är sjuk. Det blev ett nytt nummer av Residence. Det blev två beställda porslinsugglor från House Doctor. En flaska vin, två ostar, oömma kläder och Regina Spector i högtalarna medans jag, på knä sitter och målar bordet som ska bli vitt.
Puss!
Jag som tyckte att jag fick till ett bra svar.
Men icke. Här har vi en som verkligen kan svara på tal. Kommentaren som följer står Johanna a.k.a Squeezy för. Som ett riktigt fett svar på den elaka kommentaren i föregående inlägg från den okände personen "V for Vendetta" som denne valde att kalla sig (what's up with that f.ö).
Fan så rätt Squeez (sen hoppas jag innerligt att det om inställd The Ark-konsert var ett fint exempel bara?).
"Vad som kanske är mest intressant eller snarare beklagligt, är personens inställning att man i stort sett aldrig är berättigad att känna besvikelse, irritation, sorg mm när ens förhoppningar om hur tillvaron eller livet i stort ska te sig inte uppfylls, eftersom det alltid kommer att finnas någon/-ra/-t som har det värre!
När middagen bränns vid ska man således ta det med en klackspark, när det spöregnar bör men bara "singa i it", när man bryter armen ska man odelat vara glad att man inte bröt båda, och när en efterlängtad The Ark konsert blir inställd (HAR DU HÖRT!!!) så får man allt bara passa på att vara jävligt positiv då också!! Nu vet inte jag hur den stora massan känner det, men att faktiskt tycka att det är jobbigt att inte kunna sova i sin säng, för att ta ett ex. är väl väldigt mänskligt och förhindrar verkligen inte att man känner oerhörda sympatier med alla dem som råkat ut för värre tråkigheter!
Du har nog rätt i att den hör läsaren bör ta sin läsning elsewhere om det är sådan fruktansvärd nål i ögat på denne att du väljer att stundtals beklaga dig över tråkigheter på DIN EGEN blogg....
(för övrigt får jag en bild i huvudet av personen ståendes med ex brytet ben framför sin brinnande lägenhet, med en sticka i fingret, riktigt bad hair-day, missad spårvagn, dumpad samt smittad med div. veneriska sjukdomar men still med ett stoort leende på läpparna.... awkward!!!...)"
En stor blöt puss till dig Johanna för ypperligt sann och underhållande läsning!
"Vad som kanske är mest intressant eller snarare beklagligt, är personens inställning att man i stort sett aldrig är berättigad att känna besvikelse, irritation, sorg mm när ens förhoppningar om hur tillvaron eller livet i stort ska te sig inte uppfylls, eftersom det alltid kommer att finnas någon/-ra/-t som har det värre!
När middagen bränns vid ska man således ta det med en klackspark, när det spöregnar bör men bara "singa i it", när man bryter armen ska man odelat vara glad att man inte bröt båda, och när en efterlängtad The Ark konsert blir inställd (HAR DU HÖRT!!!) så får man allt bara passa på att vara jävligt positiv då också!! Nu vet inte jag hur den stora massan känner det, men att faktiskt tycka att det är jobbigt att inte kunna sova i sin säng, för att ta ett ex. är väl väldigt mänskligt och förhindrar verkligen inte att man känner oerhörda sympatier med alla dem som råkat ut för värre tråkigheter!
Du har nog rätt i att den hör läsaren bör ta sin läsning elsewhere om det är sådan fruktansvärd nål i ögat på denne att du väljer att stundtals beklaga dig över tråkigheter på DIN EGEN blogg....
(för övrigt får jag en bild i huvudet av personen ståendes med ex brytet ben framför sin brinnande lägenhet, med en sticka i fingret, riktigt bad hair-day, missad spårvagn, dumpad samt smittad med div. veneriska sjukdomar men still med ett stoort leende på läpparna.... awkward!!!...)"
En stor blöt puss till dig Johanna för ypperligt sann och underhållande läsning!
Sista natten i kojan.
Koja är ju vad vi har ägnat oss åt i vardagsrummet hela vecka. Det känns som när man var liten när man har madrasserna på golvet på ett udda ställe. But everything comes to an end. I går var de klara med sovrummet. Dock hade vår säng gått sönder på kuppen så det var inte helt perfekt (skulle kunna wine:a om det också, men vafan det är fredag). I går togs det beslut i hushållet på att när vi ändå är i gång med allt detta målande, tapetserande och kojlekande ska vi passa på att måla om köksbordet och en byrå i helgen med. Det beslutades även att när vi väl skrider till verket krävs det att ingen av oss varken är trött eller hungrig. En hungrig och trött person+pensel och kladd=skilsmässa. En förtidig sådan.
Men. Innan dess ska vi på The Ark i kväll. Jag och Squeezan. Shake that ass säger jag bara. Frågade om Squeezy var überladdad eller überladdad, eftersom jag var überladdad i går, och svaret blev att hon också var högst überladdad. Så det kommer utan tvekan bli freakin' nice.
Milen och lite till hamnade Runkeepern på i går. De nya skorna är lätt de bästa skorna jag ägt ever. Lätt topp tre i alla fulla fall. De gjorde verkligen ett smärre mirakel för löpningen i går. Tack New Balence. Tack för att ni producerar skor för oss med plattfötter/rödspättsfötter. Och till sist vill jag tacka den honan och hanen där i Laholm som avlat fram min katt. Som jag saknar.
Puss!
Så mycket bra.
I går kväll var jag och Marie på Löplabbet för att prova ut nya dojor till oss båda. Fan vad fint det gick. Hade blivit tipsad av en karl i en annan sportbutik om att Löplabbet skulle ha ett märke med en extra bred läst. Mina fötter är som två små rödspättor. Extremt breda och platta. Efter att endast ha stoppat ner fossingarna i de nya kunde jag höra de små fotliven sjunga Halleluja i kör ner i från skorna. What a feeling.
Marie fick också tag på nya. Pööörfeckt. Vi tänker oss att skorna kommer göra underverk för vår springning i kväll. Än en gång går vi upp på milen. Vilket förövrigt är ett härligt utryck, att man går upp.
Förutom den fina framgången med skorna hade det även anlänt ett paket hem med beställd brudslöja från USA. Även den perfekt. Gött mos.
I dag håller jag alla tummar och tår för att de är klara i lägenheten i kväll (och för att delfinerna har det bra, för att Japan ska ta sig igenom katastoferna och för människorna i tredje världen såklart) och att vi kan börja flytta tillbaka allt junk in i sin rätta miljö.
På detta viset ser det just nu ut. Vilken vy.
Och de nya små joggisarna.
PUSS!
Ta det personligt!
Någon av mina härliga läsar har tydligen funnit mitt förra inlägg ytterst upprörande. Så här valde han/hon att kommentera det:
"Tänkte bara meddela att barnen i afrika, asien, befolkningen i Japan, Haiti, de misshandlade kvinnorna, fas 3 medborgarna, de utförsäkrade, flyktingarna, demonstranterna i Egypten, Libyen, Tunisien, Afghanerna, de anhöriga till 9/11 offren, de handikappade, blinda, döva, stumma, utvecklingsstörda, tigrarna, valarna, delfinerna... Alla håller de på att samla ihop resurser för att lindra detta enorma lidande och omänskliga som hänt dig så att du kanske under din livstid kan glömma och komma vidare med ditt liv...
For real? Det är sån här prioritering som gör att ingenting någonsin kommer förändras i världen. Förutom dess accelererande förfall.
Ta det personligt! Öppna ögonen!"
For real? Det är sån här prioritering som gör att ingenting någonsin kommer förändras i världen. Förutom dess accelererande förfall.
Ta det personligt! Öppna ögonen!"
Vet du vad jag tycker? Det finns så fantastiskt många bra, duktiga, mer insatta personer som kan avhandla dessa, självklart mycket viktiga ämnena du tar upp, men jag kommer inte att göra det här. Kan inte du förstå att jag skriver med ett VISST uns av ironi och att den här bloggen är striktly underhållning, så förutsätter jag att du inte är tvingad av någon till att läsa den?
Då bestämmer vi så här; gör så att du skiter i att läsa min blogg så kanske du kan lägga DIN tid på världens orättvisor, katastofer, valar, ja, you name it, istället för att ödsla din tid på den här typen av kommentarer. Så fortsätter jag med mitt. Har du ens en aning om vad mer jag gör förutom att skriva i boggen? Nä, tänkte väl det. Deal?
Tack.
Fel av mig.
Big misstake. HUGE! Nu ni kära läsare, nu ska ni få höra. Berättade ju aningen bittert om vår fondtapet som vi valt i all hast. Skrev även att den var grön/brun. Det är självklart svårt att utläsa i text, men min betoning låg på grön och inte på brun. När jag kommer hem i går, glad i hågen över att jag tror mig få beskåda mästerverket på väggen hemma, är det som händer följande:
1. Det sitter en lappj*vel (en fysiks lapp alltså, ingen liten same-pöjk) på väggen där tapetseraren skrivit att hon nog missberäknat tiden lite och att det inte kommer att vara klart tidigast torsdag, senast fredag. FREDAG! Det betyder alltså två till nätter i lägenheten som gud glömde.
2. Något besviken över det inträffade tar jag fram tapetkatalogerna för att granska våra val i dagsljus.
Vad upptäcker jag? Jo, tro på fan att tapeten är bajsbrun och inte alls mossgrön som jag trott kvällen innan. Hur fasiken kan jag ha sett så fel? Jag får smärre panik eftersom vi redan sagt till dem vilka tapeter vi vill ha och tänker att det är kört och att jag kommer få leva med bajs på väggen i ovisst antal år framöver. Denna panik resulterar i att jag, relativt omotiverat, börjar gråta och känner mig extremt upprörd över detta.
Som tur var övertygade min mycket pedagogiske man mig om att det löser sig och lovade att vi skulle ringa i dag och be dem ändra på vårat val.
Sagt och gjort, Alex ringer till tapetseraren i morse, som i sin tur informerar honom om att hon redan hämtat ut tapet-helvetet och att det kan komma att bli en extra avgift för oss p.g.a detta. Efter det ringer även vår husvärd till Alex och informerar om samma sak.
Life is out to get me! Jag skojar inte.
Oavsett. Nu är vi kvitt fondväggen men har i stället dragit på oss en faktura på okänd summa.
Fortsättning följer...
Puss!
Fondvägg. Inte OK.
Vi vet ju det. Fondvägg känns ju lite 2001 liksom (som Mickan i Solsidan skulle ha sagt typ). Men det hände oss ändå. I går kväll när vi satt med tre feta tapetkataloger och var tvingade till att välja tapeter för två rum på bara en kväll, fick vi infallet. Fondvägg. Okej om det hade varit för tio år sedan, då hade vi nästan varit lite hippa. Men nu? Definitivt tvåa på bollen. Faktum kvarstår dock. Vi ska få en fondvägg i sovrummet. Den är grön/brun. Ni får se resultatet förhoppningsvis i morgon. Annars torsdag. Vad har vi gjort?
Puss!
A jinxed weekend 2,0.
Å så trevligt vi har haft. Jag och Mammsen-Jinx. Efter att SJ och jag i tåget otippat nog var försenade till Stockholm på fredagsmorgonen, lyckades jag och Mamma tajma varann perfekt på centralen. Inget ont som inte har något gott med sig. Vi har avverkat så mycket så det skulle ta aaages för mig att rada upp allt. Så vi nöjer oss med en quickie tänker jag mig. I fredags flanerade vi mest runt i lite affärer, åt god lunch och var på fotografiska. Utställningarna var minst sagt intressanta, och det konstaterades att ingen av dem mådde särskillt bra. Fotograferna alltså. Sarah Moon var dragplåstret och som sagt, kvinnan kan inte må bra. Kvällen avslutades på Stureplan (!) på bar 101 där vår granne i Bollnäs jobbar som bartender. Jag och Mammsen slurpade fanatiskt goda drinkar i någon timme innan vi gick till Capri på östermalm för krubb. Good day.
Rummet.
I lördags var vi på retromässan på Münchenbryggeriet. Kön dit var hur lång som helst, men när vi väl kom in var det värt det. Jag köpte en burk och samlade inspiration. Resten av dagen strosade vi runt på söder och uppsökte lite second hand-butiker för att avsluta eftermiddagen med en liten tuppis i de fantastiska sängarna på hotellet. Kvällen spenderades på Shanti Softcorner vid medborgarplatsen. Hade blivit tipsad av min kära vän Elina och det var freakin good I'll tell you that!
Ett vackert potpurri av bilder.
Rummet.
Shooooopping!
Gloria.
I gamla stan.
Sarah Moon.
Skål.
Alltså. Lång intern historia. Men det här är mamma och Helena Bergström. Luddet tyckte vi var Helena Bergström förluddigad. Gud vet varför.
Kön in till retromässan.
Fina mammsen.
Indiern.
Irländskt kaffe a.k.a Irish coffe.
Mumma.
Puss for now!
Färgval.
Vi ska få omtapetserat i vår lya på måndag. Hyresgästerna som hade lägenheten före oss har ju klätt väggarna med tapet från helvetet. I köket har vi ofrivillig tegelimitation, i sovrumet obscent stora schackrutor i grått, vitt och svart. För att inte tala om att vi har freakin' Marilyn som en "väggdekor" i vardagsrummet. Helst av allt vill jag inte för allt i välden ha Marilyn huserandes på väggen. Men hon får tyvärr bo kvar ett tag till. Teglet och schackrutorna ska dock bort. Det som är surt som satan är vi fick veta detta i går. Vi har alltså ynka fyra dagar på oss att flytta om, plocka ner och plocka ut diverse interiör ur dessa två berörda rum. Att vi dessutom fick veta att det förmodligen tar hela nästa vecka och att vi således är utan både sängplats och kök gjorde att vi började tvivla på vår önskan om nya väggar. Till råga på allt har vi valt fäger som vi inte får välja mellan och måste därför välja nya på måndag i all hast av de färgprover som målaren har med sig. Med andra ord känner vi en ett uns av panik. Jag ska ju till Stockholm i helgen. Alex får börja så får vi göra klart det sista på söndagen efter hemkomst. Det blir säkert bra. Andas byggdamm, äta halvfabrikatsföda och sova i en stenhård bäddsoffa är ju piece of cake (ironi). Dumma, dumma väggar.
Olaaaa la la la.
Inte idol-Ola. Utan the real deal Salo. Jag och Squeezy a.k.a. Johanna, har dagen till ära kommit över ett fint parti The Ark-biljetter till nästa fredag. Eller ja, stort parti- stort nog för mig och Johanna. Det vill säga en var. Man kan ju inte annat än att gilla Ola Salo liksom. Hans trevliga trikåer och sköna moves on stage. Till saken hör även den att Johanna varit ett stort fan i mången år. Men har ALDRIG upplevt de live. Aldrig, som i aldrig alltså. Vilket är skandal. Och eftersom The Ark bestämt sig för att kasta in handuken efter sommaren är detta ett ypperligt tillfälle att nu äntligen få spana in Olas rumpa IRL. Jag däremot har sett de massor av gånger, men ställer gärna upp på att spana rumpa en sista gång (?). Alltid lika bra och alltid ett sjuhelsikes drag på publiken.
Så gott folk. It takes a fool to remain sane. Clamour for glamor och one of us is gonna die young.
The Ark på Liseberg i sommras.
Puss!
Stabilos.com
Hade jag och Marie haft en hemsida, skulle detta vara det mycket självskrivna namnet på sidan. Satan i gatan vad duktiga vi var i går. Vi sprang en hel mil. Eller ÖVER en mil till och med. Jag som aldrig varit nån sportbrutta direkt upptäcker i och med detta ständiga träningsläger en helt ny värld av eufori. När man tagit sig runt den där milsrundan med värk i knäna, kramp och andan i halsen, finns det inte mycket som toppar känslan av att man klarat det. Man dog inte. Och att få krypa ner hemma i soffan med en fluffig filt efter traumat med en kopp te är bara to die for.
Storm var det i går också. Det ville vädergudarna att jag skulle upptäcka the hard way när jag på cykel hem från jobbet hade konstant jäkla Göteborgs-motvind. Stundtals stod jag helt stilla fast jag trampade på som en galen kvinna. Tur att mina mycket irriterande grymtningar, stön och svordomar överröstades av blåsten i det läget. Annars hade jag väl blivit tvångsintagen. Alla städer har sina minus. Göteborg har blåsten.
Well, ny dag, nya möjligheter. Nu snöar det ute. Jag och Tipp ska ut på powerwalk i kväll. Taskig tajming. Längtar nå grönjävligt efter helgen i El Stockholmo nu. Bara två dagar kvar. Nedräkningen har börjat...
Puss!
Lite före.
I går firade familjen Wellander/Johansson vår egen semladag. Vi är ju lite före i allt annat med tänkte vi. Oklart om vi tänkte rätt. Före eller ej var det nog ett smart drag att fira i går. I dag ska ju varenda jäkel ha sig en gräddbeklädd bulle. Det har jag i och för sig fått i dag med. För en stund sedan på jobbet. Gårdagens var dock godare. Inte bara är det semlans dag i dag, det är ju även internationella kvinnodagen. Och pannkaksdagen. Väntar på att nån snygg karl ska buda hit ett par pannkakor för att fira mig och mina sistahz dagen till ära. Väntar tålmodigt.
Anyways. I dag går vi upp på milen jag och Marie. Jag ska gnugga benhinnorna med nyinköpt tigerbalsam och hoppas på det bästa. Är mäkta laddad.
Titta sådana fina små semlor. Hoppas alla ni får fina semlor i dag med. Och extra mycket kärlek om ni råkar vara födda till kvinnor.
Puss!
Holy Helg.
Ännu en helg som kommit till ett slut. Följt av en ny färsk vecka. En kort vecka. För på fredag är jag ledig, drar till hufvudstaden och flanerar på fyrstjärning hotell med mor min. Uppdrag hitta bröllopspjucks ska också säkerställas.
Åh vad jag längtar. Hotellfrulle, Fotografiska, National Museum, Urban Outfitters och Mamma!
Tillbaka till nutid. Nästan. Helgen som varit. I fredags var jag oroande hurtig. Gick direkt efter jobbet till ett 45 minuters spinningpass från helvetet följt av ett 45 minuters corepass från helvetetet det med. Eller från nära det i alla fall. Men gudars vad nöjd jag var med utförandet då jag äntligen kom hem, möttes av min snygga karl som gav mig ett glas vin och en syn av nydiskat kök och mat på g. Det är fredagskvalle det.
Lördagen gick jag upp i tid, powerwalkade och åkte till Ecco för att extrajobba några timmar. Här gäller det att spara och tjäna varenda litet korvöre till sommarens big time-activities. Efter det mötte jag kära Lisa för en långfika. Alltid lika trevligt när man inte setts på ett tag.
Kvällen avslutates med suck, stön och illamående över den förfärliga Andra Chansen (melodifestivalen). Eter hälften byttes det kanal. Till fotboll. Inse hur dåligt det var om jag går med på att titta på fotboll i stället. Huvva.
Puh. Och söndagen då. Mycket bra söndag. Började med brunch på hotell Panorama. Nam! Säger jag bara. Efter brunch kommer städning och efter städning kommer springning. Efter det kommer välförtjänt seriemaraton. Och kvällen avslutades såklart med sömn.
Helg i två ynka bilder.
Puss!
Det händer inte.
I går på spårvagnen hem från Jessica (mycket mysig tillställning f.ö) upptäckte Sofia mina händer. Såg dem i ett nytt ljus kan man säga. Mycket förfärad över mina exorcistfingrar tog vi dessa bilder. Tror de talar för sig själva.
Sofias helt normala händer först- mina icke så normala sen. Observera att vi båda spänner bakåt dem så mycket vi kan.
Ser inte mina händer lite äckligt levande ut på sista bilden? Typ som två krabbor.
Förstår att Sofia blev rädd. Can't blame her.
Puss!
Vem vill vara vår Helge?
Det här har sannerligen varit en aktiv vecka i Mikas liv. De lugna hemmakvällarna har lyst med sin frånvaro. Man ska inte klaga. Ett rikt socialt liv är något som ska uppskattas och tas tillvara på. Utan tvekan. Gårdagens kväll var högst trivsam. Johanna och Tipp bjöds på middag och i gengäld delade Johanna friskt med sig av sina Californiatips. Både jag och Alex kände oss ohälsosamt förväntansfulla efter att de hade gått. Det största traumat vi hade sett framför oss var såklart bilköringen, men efter Johannas bilburna upplevelser, tror vi nu snarare att körandet kommer att gå som på räls.
I kväll är det dags för ännu en egenkomponerad version av Halv Åtta Hos Mig. I kväll ska vi för första gången checka in Jessicas lilla lya i Gamlestaden som hon nyligen införskaffat. En fjärdedel av gänget har dock stukat foten och kan inte närvara. Men inte är vi väl dom som är dom so to speak. Vi kör ändå. Tjejsnack, vin och pizza är ju ändå alltid tjejsnack, vin och pizza liksom.
But still: Vem vill vara vår Helge?
Vi har inga krav, förutom då kanske att du kan dra ordvitsar på löpande band utan att skämmas.
Puss!
Sellout.
I går var, som sagt, jag, Marie och Alex på Röhsska på som kind of event. Det var rätt trevligt och lite udda på något vis. Man fick himmelska cup cakes och Dogge var där. Han var mycket rolig. Jag och Marie skrattade stundtals som om syftet hade varit stand up. Vilket det inte alls var. Han sa dock faktiskt en del vettigt i paneldebatten. Men faktum kvarstår; det är svårt att ta Dogge Doggelito på allvar. Han blir mest bara en parodi av sig själv. Det som debatterades var gränserna mellan konst och kommersialism och huruvida det är okej att vara en "sellout". Dogge är ju per definition en "sellout". Jag menar bara, cykel på köpet alá Elgiganten. Där är det pengar istället för cred som styr på hög nivå. Fast han fick sina val att låta så rätt. Typ att, varför inte tjäna så mycket cash som bara går om tillfälle ges? Varför skämmas? Han har kanske rätt. Jag vet faktiskt inte. Och just nu är jag för hungrig och för trött för att ge mig in i några djupare funderingar kring detta.
Anyways. Precis när vi skulle gå hade vi lite svårt att ta oss ut genom dörren från designmuseet. Och med ett par öl i kroppen utbrister jag och Marie samtidigt : Natt på museet!
Och i och med detta skrik urartade associationerna lite. Fantasin flödade, fnittret infann sig och vi såg en inre bild av hur Coco Chanel jagade oss med en Chanel no.5 parfym i högsta hugg. Vit, krymplig och ytterst benägen att förgifta oss med denna klassiska doft.
Så med andra ord. Kvällen avslutades i skrattets tecken. And that's all I have to say about that.
I kväll kommer Tipp och Johanna över på middag hos oss för att Johanna ska pressas på USA-tips. Åh vad jag längtar tills vi är där. Juli, nu får du snart komma!
Bilder bjussas på från i går, såklart.
Pusss!!!!
Mika och Marie goes Kalle.
Må bilderna tala för sig själva.
Tyvärr är Marie a.ka. Kalle lite suddig, vilket är kul för henne för nu är det är mest bara jag som ser ful och udda ut. Men sånt bjussar man väl på.
Pussiluskan!
Jag tror mig ana...
...en dum, dum benhinneinflammation. Hur störigt är inte det? Fan också, rent ut sagt. Har haft känningar redan förra veckan, men nu är det alltså ett faktum. Hej, diklofenak-kur och vila. Hej då, brända kalorier och nya rekord. Fick även tips av en apotekare (som förövrigt såg ut som en fullfjädrad hardcore-gangster) att gå och få utprovat inläggssulor på löplabbet. Okej. Hej, dyra sulor. Hej då, benhinneinflammation och kramp i fossingar? Kan man ju vara värd kanske.
I kväll ska jag och springvän-Marie och Alexander, till Röhsska på some kind of kväll i motsatsernas tecken. Ordnat av reklamarna på Yrkeshögskolan, Röhsska och Nöjesguiden. Vi vet inte riktigt vad vi har att vänta oss. Mer än mingelmat och öl. Jag känner mig dock lite vissen i dag. Jag hoppas verkligen det går över snart och att jag blommar ut.
Ett stycke toppentrevliga tulips.
Puss!
