Mikas

Nu är det verklighet. Massor av saker är bokade i dag. Hotell i Encinitas, hotellet i Grand Canyon är bokad sedan innan, Las Vegas är bokat, San Francisco och Los Angeles är bokat. Det är helt otroligt. Vilken grej. Förstår knappt själv att vi ska bila alldeles ensamma i stora USA i hela tre veckor. Sjukt läskigt, men häftigt så man får fullt av pirr i magen när man tänker på det. Inte bara det att jag har jag bokat allt, jag har organiserat allt. Vi är från och med i dag, stolta ägare av en stor, fyllig, sjukt organiserad resepärm. Med flikar och plastfickor där alla bokningar sitter i kronologisk ordning. Från flygresan till sista hotellnatten. Även hyrbilspapper och bokning av färja ut Alcatraz är prydligt insatta i fickorna. Sist men inte minst finns även en flik för mitt läkarintyg som jag skaffade i går. Intyg som intygar att jag är obehagligt flygrädd och får därför ha sjukt starka tabletter med mig på flygningen. Som förhoppningsvis gör mig totalt däckad och lealös, så att jag sover lugnt hela den 14-timmars långa flygturen till Los Angeles.

Alltså. Jag har haft en himla bra helg. Massa bio, trevligt sällskap och tidiga kvällar. Fantastiskt skönt. Men det är inte det som bör avhandlas. Det är vad jag har köpt i helgen som är relevant. Och jag skäms lite för det. Eller nej. Jag skäms. Mycket. Och då är det inte mina fantastiska skor från majorna-loppisen eller min söta blå klänning från samma loppis jag pratar om. Det är min jumpsuit. Min fejkade Onepiece som jag lite obekvämt inhandlade på Gina Tricot i helgen. Det är knappt okej. Jag vet det. Men till mitt försvar vill jag ändå påpeka att jag, till skillnad från otaliga 14-åringar i stan, inte planerar att visa mig offentligt i denna stora sparkdräkt. Den är för insidesbruk endast. Och åter endast. Well. Över till fördelarna med denna kreation. Den är så skön. Så skön att jag mer eller mindre levt i den hela helgen. Inne då såklart. Har till och med sovit i den i lördags natt. Oklart om jag kommer att fortsätta. Förmodligen kommer jag det. Den är fantastisk och det är lite pinsamt att jag äger den. Men den är ändå fantastisk.

Så mycket bio ska det bli i helgen. I kväll går vi ut starkt med Water for elephants. Jag och Linda på Bergakungen. Där betalar man för vad det är. Kanske rätt förutsägbar, fin och ofrånkommande sorglig på slutet. Antingen dör ett djur eller en människa. Eller så får de inte varann. För självklart finns det i handlingen en förbjuden kärlek. Förutsägerbart eller icke; Jag vittrar trevligt fredagsnöje. Bion är slut runt halv nio. Efter det är det högst öppet. Det kan bli en sväng på fotbollsmatch. Det kan bli en öl i goda vänners lag. Det kan även bli tidig dejt med sömnen, som jag försummat lite den här veckan och borde catcha up with.

Tråkiga sådana har spenderats på lunchen. Ni vet sådant som man bara måste köpa. Fast att man hellre köper ett par fina, gröna träskor från Nilson. Det har inhandlats basplagg i form av underkläder. Och värt att påpekas är att det även inhandlats en Controltop. Typ ett jättetight linne att ha under bröllopsklänningen som liksom gör att det sista bara stramas upp och ser bra ut. Usa och cheesburgare. Kom snabbare.

I går var jag med jobbet ute på Vinga hela dagen. Det var kuling. Kändes som storm. Det var vidrigt. I en liten båt begav vi oss ut på havet och för varje våg som slog in över båten dog jag lite. Det var otroligt läskigt och det kändes som att vi skulle tippa hela tiden. Det gjorde vi ju, tack och lov, inte. Det var trevligt när vi kom fram. God mat, guidning av ön och fyren och jobb så klart. Kom tillbaka vid tolv och är därför rätt död i dag. Eller ja. Helt död snarare.

Precis så ser mina närmsta dagar ut. Typ i alla fall. I kväll tänkte jag ge mig ut på första rundan efter varvet. Eftersom vi så hurtigt beslutat att ta tjejmilen i september gäller det ju att inte lägga av sig här nu. Nej. Här ska lubbas vidare och behålla formen. Stel som en pinne fortfarande, men det har lättat lite sedan i går och efter gympasset. Det ska nog gå vägen i kväll. En annan sak som ska hinnas med i kväll är att laga en rejäl omgång av "bantarsoppan". Precis. Den äter man i en vecka tillsammans med lite andra saker. Typ frukt och grönsaker. Och så blir man smal. Oklart hur bra/nyttigt/hållbart det är. Men som sagt, varken klänningen eller jag blir mindre av oss själva. Förtydligande. Jag skulle aldrig ha tvingat mig ner ett enda kilo om det inte var för att jag köpt en för liten brudklänning. Varför har jag då gjort det? Jo, för att den är vintage och då får man liksom ta den som den är.

Jag har nosat upp att det är relativt vanligt att bruden svidar om till en annan festklänning senare under kvällen när det vankas dans. Dels för att man ska kunna skaka sina lurviga mer obehindrat och dels för att man inte vill riskera att på något sätt skada sin vita brudklänning. Jag gillar tanken. Det kanske innebär att jag får spatsera runt i ännu en vintage-kreation. Det kan ju inte bli bättre. Hur ofta får man chansen att använda två tyllplagg på en och samma kväll utan att känna sig överklädd. Nej, just det. Underbar idé. Här ska letas festklänning på Beyond Retro varje lediga sekund nu. Wie. Me like.

Nu är det över. Vi klarade det. Och vi klarade det bra. 2.1 mil på 2:24:54, med krafter kvar och spurt på slutet, bör tilläggas. Det känns nästan lite tomt nu när det är över. Så otroligt mycket träning och kämpande och prat om den där dagen och så är det bara klart. Över. Men nya mål väntar. Tjejmilen härnäst i Stockholm i början av september. När lördagen väl kom var vi supertaggade. Minst sagt. Vid tio på morgonen var vi startklara med outfit:en och nummerlapparna på. Eftersom vi var så pass tidiga i uppladdningen, kändes dagen som den längsta i världshistorien. Halv 4 startade vi och sen rullade det på. Så himla roligt var det. Och fin hejarklack hade vi längs vägen också. Efter loppet och efter dusch firade vi med bubbel och middag på Red Lion tillsammans med Alex mamma som också sprungit under finfin framgång.

Nu. Föräldrar och Mormor alias Moja. Som vanligt hade de förirrat sig ut på Hisingen först för att landa hos oss vid kvart i tio tiden. Då drack vi te. Och pratade bröllop och uppladdning inför varvet. Sen i morse smög vi upp jag och Alex för att inte väcka dom. Vi bor ju trångt som det är och nu de närmaste dygnen är vi fem personer som delar på våra små kvadrat. Men det funkar. Det är viktigt med hejarklack i morgon.

• När jag vaknar av att Alex strax är klar för att åka till jobbet och jag säger "Åk inte!" och han lägger sig bredvid väldigt snabbt och säger att jag är en sötsak.
• Att jag nyss ätit choklad med hasselnötter i och tänker att det får jag göra bara för att jag ska springa så långt på lördag.
• Att, i kväll ska jag träffa Tipp och ta en promenad. Efter det kommer mina föräldrar och min mormor.
• Provade ett par mycket fina jeansshorts på lunchen. Dom ska jag nog köpa.
• Att jag hittade den perfekta saken att ha utanför vigseln och kyrkan istället för ris. Det är en hemlis vad det blir i stället.

Bjöd Frida a.k.a Tipp/Tippity/Tippilove på i går. Eftersom det endast, alltså ENDAST är okej att frossa i lite kolhydrater denna vecka, fick vi passande nog pasta. Carbonara närmare bestämt. Folk på jobbet frågade i morse om jag börjat kolhydratladda inför loppet nu. Nej, det har jag ju faktiskt inte. Jag måste börja med det nu. I morgon i alla fall. Har fått tips om att den bästa uppladdningen på själva dagen, är att mumsa pannkakor till frukost. Bra alternativ. Det kör vi på tänker jag. Gud, så gott. Pannkakor är ju i stort sett bara snabb energi. Vilket jag såklart behöver då. Sen, på söndag, då jäklar. Då är det striktare diet än någonsin som gäller. Och nej, jag är inte besatt. Jag har bara en brudklänning som inte passar. Det ska det bli ändring på. Efter loppet. Tills dess är det bara gott vitt mjöl och andra smarrigheter som gäller.

Vissa kan det inte. Säger bara en sak och det är det att "Nej, tack. Jag vill inte ha bakvärk och kaffe". Fy så osmakligt. Men ack så roligt.

---

Finns att beskåda på fiket bredvid Bio Palatset. Om man vill.
Puss!

Påtvingat eller frivilligt, planerar att heja på mig på lördag. För er vetskap kommer jag att ha ett par svarta tights/eller korta svarta tights (det är jag säkert ensam om). Till det kommer jag att stilsäkert matcha med denna vecka kreation. Hittade den i dag på intersport för en ynka hundring. Fattar varför. Men den är freakin' pörfeckt för just det här ändamålet. Jag kommer att synas. Var så säkert. Mitt startnummer är 55474 och vi startar 15.32. Nu vet ni allt. Håll utkik efter en svettig-randig-osminkad-flåsandes-Mika. Och tillhörande mor, såklart.

...min söta mormor läser min blogg och inte har facebook och gärna vill se fler bilder från i lördags, så kommer det därför några till. Några som Jessica skickade i går. Tycker de sammanfattar dagen rätt fint. Right?

Bild, hittade jag på Lindas facebooksida. Här är hela gänget efter Pole Dancingen, och äter lunch uppe vid vackra Masthuggskyrkan. Jag lever i lördags lite fortfarande känner jag. Och jag kommer nog fortsätta på samma sätt ett tag till. Det var så bra.

Eller det är inte så litet. Det är så mycket roliga saker som händer just nu. Och det kommer att fortsätta. Ända fram till slutet av sommaren. Det känns så himla fint och bra på alla sätt. Hade den bästa dagen på länge i lördags. På torsdag kommer mamma, pappa och Moja för att springa/heja. På lördag springer jag och mamma varvet. Konstigt nog ska det bli så roligt. Jobbigt, sjukt jobbigt, men roligt. Sen rullar det det liksom på med roligheter. Tripp hem till Bollnäs, bröllop med allt vad det innebär, midsommar och slutligen USA-resan. Som kommer att bli legend-wait for it-dary.

Marie upplyste mig nu på lunchen om en detalj jag helt glömt av. Jag fick ju för fasiken en strippa med. Fint var det. Han dök upp som gubben i lådan på förfesten. Alla möhippor ska innehålla en strippa. Så även min. Gillar't.

Världens bästa möhippa. I lördags var det dags för min sista dag och kväll i frihet. Jag hade haft på känn redan i fredags vad som komma skulle. Kunde självklart inte vara säker, men nyfiken som man är hade jag nosat upp spår på fejan som ledde mot en eventuell möhippa. Dock efter samtal med mor min på kvällen lyckades hon faktiskt övertyga mig om att så inte var fallet. Lördagsmorgonen kom och jag dog lite. Vaknar av att det står två helt vitklädda personer i vita masker och petar mig på benet. Inne i sovrummet alltså! Reagerar som vilken normal person som helst hade gjort. Genom att skrika som en skållad gris. Detta finns självklart dokumentat på film. Efter att den första chocken lagt sig var det dags att packa en liten väska och få ögonbindel och hörlurar. Anländer till destinationen som är Fridas lägenhet och får av mig bindeln. Där står hela 14 vackra tjejer som alla var där för min skull. Blev extremt sentimental, chockad och allmänt uppriven så jag började gråta. Av glädje såklart. Uppdukat fanns massa god frukost och en massa champagne och jordgubbar. Så himla fint. Dagen fortsatte med Pole Dancing, som har satt sina spår i form av träningsverk i muskler jag inte trodde existerade. Men kul var det. Sedan begav vi oss upp mot Masthuggskyrkan där vi hade picknick med baguetter och vin.

Jo. Det ska ske ett omval här på söndag. Alltså kommunval. Detta resulterar såklart inte i samma valhysteri som i höstas. Men nog dimper det ner en och annan uppmaning i brevlådan om att jag ska rösta si eller så. I går kom Jimmie. Vår befriare, som Alex så fyndigt beskrev det med tusch på kuvertet. Roligt tyckte jag. Sedan dök Jimmie ner i papperskorgen, där han och hans crew så självklart hör hemma.

I morgon är det fredag. Den trettonde. Dagen då allt kan gå fel. Man kanske stukar en fot, bryter ett finger, eller slår sig på knäet. Av någon underlig anledning är nog det sistnämnda det som gör ondast. Det är en speciell känsla förknippat med att skrapa upp ett knä. När det händer känner man sig så fruktansvärt liten. Det gör ont och man vill inget annat än att gråta ut hos mamma, eventuellt pappa. Och att nån blåser på det onda knäet. Som när man cyklade lite för fort och föll. Fy vilken smärta. Och smärtan blev värre när man motvilligt tittade ner och såg blodet och asfaltssmutsen blandas. Aj.

Come with me, come with me. Ytterst ledsen över dålig uppdatering. Har inget att skylla på annat är en ren och skär lättja och lathet. Det, i kombination med att det just nu inte händer allt för mycket. Eller det är ju såklart en definitionsfråga. Det händer massor, om man räknar åtskilliga träningstimmar, bröllopshysteri och allmän nervositet. En bra sak är att klänningen nog ska passa om jag fortsätter på samma bana som nu. Alltså med att undvika kolhydrater i den mån det går och annan onyttig föda. Det är sådär roligt, men va gör man inte. I Usa ska det frossas som aldrig förr. Två månaders diet nu kan vara värt det.

Kommer ta kål på oss i kväll på springturen, känns det som. Det är väldigt varmt. Men som vi alltid säger om våren, man ska inte klaga. Fast jag tycker att undantag finns. Till exempel i detta fall. Om det inte vore för det där jäkla Göteborgsvarvet hade jag gjort annat i kväll, med största sannolikhet. Därför är det okej att klaga på värmen när man "tvingas" springa i den. Kan finnas fler undantag. Oklart hur många. Snart är det i alla fall över. Göteborgsvarvet alltså. Har börjat googla upp diverse om USA. Herregud. Projekten avlöser varann nu. Gbgvarv, bröllop och roadtrip/bröllopsresa i staterna. Det är tur man "bara" är 25 snart, så man orkar med. Puh. Angenäma problem dock. Mycket angenäma. På återseende.

En sån sötnos som hittat en bra plats, enligt henne att vila på. Fick just bilden på mms av pappsen som hittat lille Emrik just här. Hon har då sannerligen en förkärlek för udda platser. Bilden med katt i handfat är från i julas.

Har varit helt i min smak. Det har varit fantastiskt väder här hela helgen och jag har bara gjort trevliga saker. I fredags gjorde vi hemgjord kebab och befann oss efter det, väldigt nära pensionärsstadiet med Så ska det låta och nötter. Vaknade utsövd på lördagen och begav mig ut på powerwalk med karln och passade på att plocka med vårens första vitsippor, väldigt mycket senare än alla andra säkert. Eftersom de är på sluttampen nu, dog de pretty much direkt när vi kom hem med dem. Men jag ser det som att man plockar vitsippor mest bara för känslans skull. Efter det slängde vi ihop lite sallad och åkte ut till havet för solning och mys fram tills eftermiddagen. Kvällen bjöd upp till fest hos Linda som skulle parta farväl av sin tandställning som rök i dag. Det var en trevlig tillställning. I går var jag ändå relativ pigg och fräsch så både gym och power walk avverkades. Sen håller jag ju på med min måttning av midja och andra väsentliga kroppspartier. Även i går hade det minskat stadigt sedan förra veckan. Känns fint. Klänningen kommer kanske att passa, trots allt.

Den här bilden skickade min karl just till mig. Den lämnar mig med mycket frågor. Varför? Hur tråkigt har han just nu? Räcker en av mig inte till? Hur mår han egentligen? Innerst inne? Så mycket frågor, så få svar. Roligt, fast groteskt. Mika- Twice as nice. Min nya slogan.

Tur att det är lördag i morgon. Tur att jag får sova. I går sprang vi långt. Jättejobbigt och vad ni än gör, spring inte 5:an i Skatås. Den går bara uppför. 8:an däremot var okej under förutsättningarna.

Hittade en bild på hela middagsgänget (minus fotografen då) på Maries fina blogg. Här är vi förra gången, då hos just Marie.

Mysigt. Och gott. Så var det i går. Och babbel om snusk och snask, såklart. Precis som det ska vara. Det känns dock lite i kropp och knopp att man smuttade vin och somnade sent i går. Det är dåligt, med tanke på att jag och Marie ska springa 1,3 mil i Skatås i kväll. Vi sitter i alla fall i samma båt. Det är en bra sak. Jag glömde helt av att ta bilder i går, kom på det på vagnen på väg hem. Jag ser det som ett bevis på en lyckad kväll, där jag uppenbart hade annat än bilder att tänka på.

Som bara allt utseendemässigt är fel. Håret är inte bra. Inte sminket heller för den delen. Kläderna sitter inte bra och man känner sig lite allmänt illa till mods i sitt eget skinn. Alltså det här är inget större världsproblem. Och jag förstår det. Man får kanske bara acceptera och inse att just i dag blir det inte bättre än så här. Eller nej. Det måste gå. Kanske införskaffa first aid-kit på Glitter här bredvid? Hm. Ja, så får det bli. Rädda det som räddas kan. Än en gång, så får det bli. Övertalad och klar. Nu går jag.

I kväll är det återigen dags. Dags för tjejmiddag med Sofia, Johanna, Marie och Lina. Denna gång står Sofia som värdinna och som vanligt ska det bli en väldans gemytlig tillställning. Vinet är med, har laddat med potentiella ämnen att avhandla och jag hade egenkomponerad klädbytardag i panik i morse. Mja. Riktigt sådan stor sak är det ju inte. Men det är trevligt. Och det är icke att underskatta. Eftersom man får unna sig i kväll är det strikta rekler som gäller i dag. Sallad och vatten och åter sallad och vatten. Brudklänningen blir inte mindre av sig själv, lika lite som jag inte blir det. Dumt nog. En och en halvs månads strikta regler. Sen ska jag frossa som en 90 kilos man i U.S.A på bröllopsresan. Drömmer redan om coleslaw. Mums. Tills dess får jag nöja mig med jordgubbsvatten.

Det snöar. Tredje Maj. Göteborg. Sverige. Är detta okej? Långt ifrån. Ska man behöva damma av sina springbroddar, frågade vi oss i morse inför uppkommande springrunda i eftermiddag. Lite väl drastiskt kanske, men nog väl blir det långbyxa och skaljacka. Riktigt tråkig attityd tycker jag att vädret visar nu faktiskt. Hoppas verkligen att Thor eller dylik gud tar och skärper sig snarast. Dessa små sötnosar lär väl dö nu.

Valborg. Och valborgshelgen. Fredagen och helgen började fint med after work på den nypimpade takterassen på jobbet. Satt fint med ett par glas bubbel efter allt påtande i solen under eftermiddagen. Väl hemkommen smaskade vi räkor och andra godsaker.