Slappa dagar.
Det har ett ett idealiskt talle for peace and quiet. I can tell. Det ar mest bara par har pa romantisk getaway. Vilket ocksa fatt alla att forutsatta att jag och Mollie ar ett par. Det gor oss lite illa till mods. Inte for att det ar nagot konstigt, om det inte vore for att vi ar systrar och inget annat. Och, nu ska ni fa hora. Vi har varit ytterst hurtiga. I gar morse gick vi upp tidigt, promenixade till ett yogacenter vi hade kollat ut och signade upp oss for yogaklass. Det var bara vi dar. Men mer till oss. Vi fick en privat klass i en och en halvtimmes svettiga bojningar, cobrapositioner och krigare ett och tva. Nagra ganger upp i hunden pa det sa behover jag val knappast papeka att vi var trotta nar spektaklet var avklarat. Jag och Mollie hade tydligen valdigt skjilda uppfattningar om huruvida vi gillade det eller inte. Jag tyckte att det var fantastiskt, skont och avslappnande, medans Mollie kande sig illa till mods och nervos. Hon har sagt blankt nej till en till gang, men hon ar under bearbetning. For att fortsatta i samma hurtanda, tog vi oss en joggingtur pa stranden i morse. Det var varmt det med. Beach 2012 ar klirrat om vi fortsatter sa har. Yey. Annars flyter allt pa men det vanliga, kor, hundar och indier. Just det. Har sokt ett jobb (!) i dag med. Jajjemen. Fick agna forsta tre meningarna at att forklara varfor jag inte skriver med svenska bokstaver. Framforhallning ar a och o. Nu blir det presslage pa stranden. Vi ar fortfarande blekast har.
Mainstreet i Palolem, kvallskvist.
Vara vanner, Kingfisher. Mollbug mycket lycklig over att vi fatt hamta upp dessa tva fran restaurangen pa hotellet. Mindre glada var vi samma eftermiddag over att var tv slutat fungera, och over det faktum att en tant skramt upp oss och sa att hon kant elektricitet i duschen. Och just det, stromavbrott hor till vardagen har.
Stand...
...mer strand.
Mollie i smacka-mosquito-dansen.
Solnedgang.
Bleka nyllen med solpuder for att inte lysa igenom.
Frulle pa favoritstallet...
...Cierans. Mightymattmika syns langt dar bak med fruktbit i hogsta hugg.
Nu. Sand sol.
Puss!
Okej. Nu kor vi.
Alltsa, det har med att resa maste ha tagit stora tag om vara krafter redan. I natt sov vi i femton (!) timmar. I ett strack. Vi borde ju rent logiskt vara utvilade nu. Men vi var fortfarande somninga och rodogda nar vi vaknade till runt tolvsnaret i dag. Det bidde med andra ord ingen frulle, utan vi gick direkt pa lunch. Vi har haft en himla fin tur med maten an sa lange, och inga kanningar av magont fran nagon av oss. Indian food ftw. Efter mat har vi slappat pa stranden, pratat ut med en indisk kvinna som var 24 ar och vantade sin tredje knodd. Det ar skillnad det, da kanske jag skulle varit inne pa min femte. Hemska tanke. Vi borjar i alla fall aklimatisera oss till varmen och klibbheten och jag har pa nagot satt blivit tva. Traffade pa tva svenskar i dag med, eventuellt ska vi dela en taxi upp till de norra delarna av Goa i slutet pa veckan. Men forst, yoga pa stranden varje morgon de dagar vi ar kvar har. Det borjar med andra ord bli dags att odla dreads och diverse kroppsbeharing. Ni kanske inte kanner igen oss nar vi ar hemma igen. To be continued.
Den indiska valkomstkommiten i form av heligt notkreatur. Sag forovrigt nagra blasta turister cuddla med korna i dag. Det ska vi da inte gora. De ar en sanitarolagenhet. (Djuren alltsa, turisternas hygien vet vi inget om)
Blek turist on the go.
Som sagt, maten har varit topp an sa lange, men vi kor pa uteslutande veg. Vi har ju kommit fram till att vi alltid har naanen om det skulle vara mindre aptitligt nagon gang. Naan naan.
Efter vara femton somntimmar i natt var vi pepp. Har jag sagt att det huserar en kackerlacka pa var toa? Har, som Mollie skrivit pa resedagboken ocksa, inte sett karln pa nagra dagar. Namnforslag pa den lille rackarn mottages.
Superwoman (?) i forsta plurret.
Systra och kossorna. Stranden ar som ett litet paradis, med palmerna och kokosnotterna.
Tack fran the bad ass-sistahz.
Puss!
Framme, tror vi.
Det har kanns ju helt klart lite overkligt. Det ar kor och hundar och manniskor overallt. Och det ar varme, varme som man inte upplevt sedan Sundsvall brann kanns det som. Men vi ar sinnessjukt lattade over att vara pa plats i Palolem, och att vi ska stanna har pa samma stalle i nagra dagar. Behovs for att landa, kanner vi. I gar da. Resan. Jo, sjalva resande i sig gick ratt fint. Lugnande i kroppen och med stabila indier bredvid mig pa sista flighten (vi fick inte sitta bredvid varandra jag och siz) gick det overforvantan med just flygningen. Men sen. Sjalvklart ska ju det handa nagot alltid, som att min vaska var borta till exempel. Jajjemen. Paniken i vara ogon gick att bokstavligt talat ta pa, nar vi insag att min vaska inte kom. Som tur var sa fanns det kvarlamnat en vaska som typ sag ut som min och pa den var den ett nummer till en norsk brutta. Vi hoppades innerligt att hon tagit fel vaska och att hon skulle svara. Det gjorde hon, och hon kom tillbaka till flygplatsen, med min vaska och tog sin med sig i stallet. Andas ut. Sen till nasta trauma. Taxiresan. Vi hade ju forbokat taxi genom hotellet, men eftersom hela vaskinfernot dragit ut pa tiden sa hade ju den snubben dragit sedan lange. Vi haffade oss en prepaid taxi och upplevdel val en sisadar 6789 nara doden upplevelser, Inte bara kor de pa vanster sida, de kor som galingar. Val i Palolem hittade vi inte hotellet, taxikillen visste inte vart det lag och en random snubbe sa till oss att hotellet inte ens fanns. Efter ytterligare panik ringde taxikillen till nummret vi fatt fran hotellet och vi kom ratt. Somn i nagra timmar, en kackerlacka pa toan och en gratinerad ost senare, ar vi alltsa har. Och jag har just upptack att det gar att ladda upp bilder fran de har datorerna med, men sladden ligger kvar pa hotellet. Det kommer nasta gang. Saknar er dar hemma, men det har kommer bli grymt. Det har vi bestamt.
Puss!
Puss!
Lugnet före stormen.
Lite så känns det just nu. Hemma i Bollnäs, sover ut med konstanta fjärilar i magen. Nu är det alltså bara tre dagar tills vi åker. Indien, Kina, och Vietnamn. Drygt två månader, Mollie och jag. Det är en skräckblandad förtjusning som infunnit sig. En känsla av att man inte alls vet vad som väntar, men samtidigt känner man också nervositet över att man kanske inte alls trivs på visa ställen, känner sig otrygg och längtar hem. Självklart ska vi bita i hop. Och i det stora hela kommer det bli en sjuk fantastisk erfarenhet.
Till det vardagliga. Har haft finfina dagar sedan jag jobbade sista dagen i fredags. Hemma i lägenheten väntade karl, bubbel och hej då-blommorna från jobbet fick fint pryda bordet. I lördags var vi på Tintin, och nej, det var inte alls den kioskvältare som alla pratat om, inte i min värld i alla fall. Sen åt vi pizza, det kommer matvraket-moi att sakna stort. I måndags anlände jag till Bollnäs och efter ett antal timmar av tvångshållning av mjuk, hårig katt har jag allra mest ägnat mig åt välbehövlig sömn. Det har varit mycket hela året, och det känns nu. Det alltså, kvalitetstid med familjen och planering på hög nivå med systra mi är vad jag och de senaste dagarna åstadkommit i hop. På fredag åker jag, som sagt, ner till huvudstaden för en heldag med Alex, hotell och fotografiska. Kan vara så att nästa up date sker på indisk mark. Wish us luck folks. We'll need it.
Ja. Konklusion, snabbt går det. Pepp för loppis i Anjuna nästa onsdag. Utökning av fantastiska ting. Utökning av junk, som vissa andra i hemmet skulle sagt.
Puss!
Till det vardagliga. Har haft finfina dagar sedan jag jobbade sista dagen i fredags. Hemma i lägenheten väntade karl, bubbel och hej då-blommorna från jobbet fick fint pryda bordet. I lördags var vi på Tintin, och nej, det var inte alls den kioskvältare som alla pratat om, inte i min värld i alla fall. Sen åt vi pizza, det kommer matvraket-moi att sakna stort. I måndags anlände jag till Bollnäs och efter ett antal timmar av tvångshållning av mjuk, hårig katt har jag allra mest ägnat mig åt välbehövlig sömn. Det har varit mycket hela året, och det känns nu. Det alltså, kvalitetstid med familjen och planering på hög nivå med systra mi är vad jag och de senaste dagarna åstadkommit i hop. På fredag åker jag, som sagt, ner till huvudstaden för en heldag med Alex, hotell och fotografiska. Kan vara så att nästa up date sker på indisk mark. Wish us luck folks. We'll need it.
Ja. Konklusion, snabbt går det. Pepp för loppis i Anjuna nästa onsdag. Utökning av fantastiska ting. Utökning av junk, som vissa andra i hemmet skulle sagt.
Puss!
Two days to go.
Kvar i Göteborg alltså. På måndagmorgon åker jag med tåg upp till Bollnäs för välbehövlig tvångshållning av katt bland annat. Det ska bli så fint. Säga hej då till nära och kära ska också hinnas med så klart. Nästa fredag åker jag neråt till Stockholm för att spendera sista natten på på hotell med massa lyx, mys och kvalitetstid med karln. Det blir förövrigt hans 30-års present. Jag vet, jag behöver hitta mig något yngre och fräschare. Some thunder from down under i Asien kanske. Nej, jag sitter nog ändå rätt nöjd faktiskt. Vid närmare eftertanke. Nu är ajFön ur min ägo. Därav bildlöst.
Puss!
Stressade tider.
Nu är det full rulle. Överlämning på jobbet. Träffa alla vänner innan jag åker-hysteri och annat småtrix. Bloggandet blir därför lite lidande. Men snart, snart vänner, kommer en stor avhandling rörande den stundande Asienresan. På återseende folks.
Bifogar ett hett vintips. Puss!
Min sjuka helg.
Bokstavligt talat alltså. Inget sjuktroligt, eller sjuktkonstigt hände. Utan det var bara sjukt. Inställd tjejmiddag har jag ju redan avhandlat. Men det blev inte bättre på lördagen, utan då blev det även inställd maskerad för min del. Och med mig då även för Alex del. Som snällt var hemma med sjuk fru. Dock hann vi få gjort en hel bunt med bra ärenden på stan på lördag, innan jag däckade hemma på kvällen. Jag har handlat allt inför resan nu. Allt i från vajer med hänglås till sovmask och öronproppar. Och i går hittade jag ett par prima sandaletter med på rea. Det var inte det lättaste att hitta just den här tiden på året kan jag medge. Men nu kan jag även bocka av det från min långa reselista. Alltså. Om en och en halv vecka ligger jag på playan i Goa. Sjukt, även det.
Snygg karl på indisk lunchrestaurang i lördags. Det gäller ju att vänja gommen med indiskföda redan nu, tänker jag.
Och glasyrmuffins behöver man alltid vänja sig lite vid. Moccalatte likaså.
Och just det, tack Johanna Lorentzon och Linn Willén för himla snäll insats med att försöka låna mig era ryggor. Jag känner dock att jag inte vågar låna någon alls i rädsla över att råka tappa bort/ha sönder dem. Så jag köpte mig en egen liten sak. Ett fynd för 400 spänn. Och grön är den med. Det är min färg, det.
Puss!
Övertempererad.
Krasslig och just övertempererad. 37 rakblad i halsen och sur över att missa en himla trevlig spontanfiesta/knytkalas. Jag hade ju bakat sallad, ju. Skribenten är mycket bitter över hela situationen, som ni märker. Men jag är besegrad. Det är bara att inse det. Mika-Febern 0-1. Ljuset i min kväll nu; Onlinepizza.se.
Inte på milslånga vägar så glad som på bilden, men precis lika nedklädd.
Puss!
Inte på milslånga vägar så glad som på bilden, men precis lika nedklädd.
Puss!
Smaklök.
Jo då. Ni förstår i morgon ska jag på knytkalas/tjejfest. Ett mycket trevligt initativ av värdinnan Sofia. Men med knytkalas följer så klart prestationsångesten. Ångesten över att laga något, något som gärna får vara gott dessutom. Och jag är ingen mästerkock direkt. Helt okej på vardagsmaten, men festmaten. Big no. Så. Jag var därför snabb som tusan med att paxa salladen. Och eftersom min kära mormor gett mig recept på en himla fin råkostsallad blir det den jag bjuckar på. Plus lite grissini och mörkchokclad eftersom det känns ytterst fjuttigt att bara komma med en sallad. Salladen innehåller lite, lite lök. Och det är jag känslig för att skära (jag och resten av världens befolkning, förmodligen). Så med tårarna sprutande och sminket förstört, fanns det bara en utväg. Sätta mannen på uppgiften. Som vant improvisserade och löste det galant. Och hur smakade den färdiga salladen? Jo, helt som den ska.
Puss!
Puss!
Iphonesorg.
Nästa fredag slutar jag på mitt jobb. Och med mitt jobb försvinner även min käre, KÄRE följeslagare ajFönen. Den lilla gröna saken har varit en fin vän som fått följa med mig på äventyr. Och utan den hade det inte blivit många bilder i bloggen kan jag lova. Självklart ska en ny liten vän införskaffas efter min och systers bad ass-trip. Men för nu får vi vinka av den lilla gröna och önska den ett fortsatt fint ajFön-liv, i den nya receptionistens ägo.
Här är vi...
...och här är vi. Adjö.
Puss!
Mikas matblogg del 2.
Extremt mattorka deluxe. Ledde till att jag förtvivlat bad Tippi om recepttips på den sedvanliga söndagspromenaden, en dag sent. Tippi hade ett förträffligt tips. Och eftersom jag även finner en viss bloggtorka kan jag ju i alla fall förmedla vidare tipset till alla likasinnade, d.v.s. med mattorka, där ute. Här kommer det. Håll till godo.
Du behöver:
- Valfri pasta
- Rökt lax
- Grädde (eller mellangrädde)
- Lite créme fraische
- Champinjoner
- Röd paprika
- Gröna oliver
- Körsbärstomater
- Vitlök
- Röd pesto
- Basilika (eller pastakrydda)
- Salt och peppar
Gör så här:
Börja med att skära upp champinjoner och paprika och fräs i vitlöken i en stor stekpanna. Koka pastan ett par minuter mindre än vad som angivs på förpackningen. När grönsakerna fått lite färg, häll över grädden och créme fraischen. Fortsätt med att hälla i oliverna. Krydda med den röda peston, basilika, salt och peppar. Sist häller du i de hela körsbärstomaterna, och pastan. Låt hela härligheten puttra till sig någon minut. Lägg upp pastablandningen på tallriken och skiva den kalla rökta laxen ovanpå. Riv lite parmesanost över pastan om du har. En god sallad till är inte fel. Men det gör man ju som man vill med.
Voila!
Puss!
Städa och spela.
Sammanfattar helgen ganska bra. En bio hann vi med också i fredags, Niceville. Himla sevärd och bra. Sorglig, men viktig. Fast mest har vi bara städaat i helgen känns det som. Hela lördagen städade vi, efter en lång och välbehövlig sovmorgon. Vi ser så himla bra ut nu. Tack vare nyputsade fönster. Fina golv har vi också, moppsade och rena. Och en oförskämt ren toalett. Bara så ni vet.
Efter städningen i lördags var vi bortbjudna på middag. På tapas, närmare bestämt. Hos Pernilla och Henke. Himmel vad de hade lagat goda små tapas. Vi mumsade och pratade och avslutade kvällen med spel. Popkult hette det tror jag? Roligt var det i alla fall och vid 1 gick vi hem, mötte Linn på vägen som gav mig en backpackingrygga sådär helt spontant på nattkröken. I bland har man flyt. Hoppas att ni där ute i cyberrymden haft en fin helg också.
Spelet.
Deltagare 1.
Deltagare 2.
Deltagare 3.
Och deltegare 4, d.v.s jag, tyckte inte att hon blev bra på någon av bilderna. Så mig slipper ni i dag.
Puss!
The Cafégurus.
Guru kan ni härmed börja kalla mig. Jag och Lisa går numera under benämningen cafégurus. Vi har nämligen utforskat i stort sett varje café i Göteborg som existerar i de centrala delarna av staden samt i Linnéstaden och på andra långgatan. Och vi har dissat alla. Vi gick in, kollade, luktade, bedömde typ av folk, antal saker på menyn, pris, tapeter och allmän interiör. Men inget föll oss i smaken. En timme senare, flera kilometer senare och ett 20 -tal caféer senare hittade vi rätt. Kaffemoster på Linnégatan. Vet inte om det är det bästa i staden, säkert långt i från. Men det uppfyllde våra för dagen höga krav. Måste vara vår sjukt höga standard på caféer från Bollnäs som gör sig påminnd, skämtade vi om. Krokanen vs. Nya konditoriet.
På Kaffemoster hade dom blommiga taper (stort krav), bakpotatis med någon typ av skaldjursröra, samt grekisk sallad. Vi satt nöjda i flera timmar och pratade. Som bara Bollnäsbruttor kan.
Morot är gott.
Grekisk sallad likaså.
Puss!
Finfrulle.
Varje dag äter jag frukost på jobbet. Och det är inte vilken frukost som helst bör tilläggas. Det är dagsbakat bröd, smoothie, grönsaker, pålägg från saluhallen, marmelader och teer. Behöver jag säga att jag kommer att sakna just denna delen av mitt jobb när jag slutar om 3 veckor? Nej va. Däremot kan jag ibland sakna den lilla stunden för sig själv hemma när man sitter i sitt kök, med tända ljus och sitt favoritte halvtimmen innan dagen startar på allvar. Nu bara stressar jag upp och i väg. Det positiva med gårdagens huvudvärk var just detta. Att få frulla hemma. Och eftersom morgonmålet på jobbet består av smörgåsar är det finfint med fil när man är på hemmaplan. Favoriten är med hallon, banan, linfrön och quinoafrön. Fillibabba.
Puss!
Som man vill ha det.
I tisdags när jag kom hem från en promenad med Marie möttes jag av en ytterst trivsam syn. En karl i köket, mitt uppe i matlagningsbestyr, upplockad tvätt och diskad disk. Precis som man vill ha det. Tyvärr kanske jag slappnade av och blev ompysslad lite för mycket på kvällen där, för i onsdag (d.v.s i går) vaknade jag med migränen från helvetet. Den gillar ju att ta en på sängen när man slappnar av och känner sig tillfreds med situationen. Beräknande elaking. Trött på att gå runt och se ut som satan, piffade jag till mig i morse och i dag känns det mycket bättre. Och i morgon jobbar vi halvdag på kontoret. Det går bra nu kompis.
Puss!
Och vi fortsatte i samma anda.
Vad har hänt. Jag är förslappad och fast. Men rätt glad för det faktiskt. För att kompensetra upp mitt odugliga tv-slappa leverne har jag i alla fall promenerat i mycket rask takt till jobbet både i går och i dag. Ingen större prestation om jag nu hade råkat bott sisådär en fem-tio minuter från jobbet. Men det tar faktiskt en timme. Vilket räknas som riktig motion och inte som vanlig vardagsmotion. I min värld.
I skrivande stund sitter jag mest och är förbannad. Jag hade sett ut en förträfflig liten sak på blocket som hade passat som hand i handske i vårt kök och som jag faktiskt varit på jakt efter ett bra tag. Hittade den i går och när den dessutom var satt till ett riktigt fyndpris tog jag såklart mig samman och bokade in en träff med försäljaren i dag. Sagt och gjort. Allt klart. Trodde jag. Nu har kärringen insett just vilket fyndpris hon annonserat varan för och höjt priset hutlöst. Dagens samhälle alltså. Vad hände med att sagt är sagt och gjort är gjort liksom? Jag hoppas hon får sålt sin svindyra pinal och bryter ett nyckelben eller två.
Tills dess att jag hittar en ny likadan sak (med human prislapp) kan jag lugnt och skönt fortsätta att göra det jag numera gör allra bäst. Det vill säga- kolla på vackra män och leva mig in i fiktiva världar.
Puss!
