Mikas

Det har kanns ju helt klart lite overkligt. Det ar kor och hundar och manniskor overallt. Och det ar varme, varme som man inte upplevt sedan Sundsvall brann kanns det som. Men vi ar sinnessjukt lattade over att vara pa plats i Palolem, och att vi ska stanna har pa samma stalle i nagra dagar. Behovs for att landa, kanner vi. I gar da. Resan. Jo, sjalva resande i sig gick ratt fint. Lugnande i kroppen och med stabila indier bredvid mig pa sista flighten (vi fick inte sitta bredvid varandra jag och siz) gick det overforvantan med just flygningen. Men sen. Sjalvklart ska ju det handa nagot alltid, som att min vaska  var borta till exempel. Jajjemen. Paniken i vara ogon gick att bokstavligt talat ta pa, nar vi insag att min vaska inte kom. Som tur var sa fanns det kvarlamnat en vaska som typ sag ut som min och pa den var den ett nummer till en norsk brutta. Vi hoppades innerligt att hon tagit fel vaska och att hon skulle svara. Det gjorde hon, och hon kom tillbaka till flygplatsen, med min vaska och tog sin med sig i stallet. Andas ut. Sen till nasta trauma. Taxiresan. Vi hade ju forbokat taxi genom hotellet, men eftersom hela vaskinfernot dragit ut pa tiden sa hade ju den snubben dragit sedan lange. Vi haffade oss en prepaid taxi och upplevdel val en sisadar 6789 nara doden upplevelser, Inte bara kor de pa vanster sida, de kor som galingar. Val i Palolem hittade vi inte hotellet, taxikillen visste inte vart det lag och en random snubbe sa till oss att hotellet inte ens fanns. Efter ytterligare panik ringde taxikillen till nummret vi fatt fran hotellet och vi kom ratt. Somn i nagra timmar, en kackerlacka pa toan och en gratinerad ost senare, ar vi alltsa har. Och jag har just upptack att det gar att ladda upp bilder fran de har datorerna med, men sladden ligger kvar pa hotellet. Det kommer nasta gang. Saknar er dar hemma, men det har kommer bli grymt. Det har vi bestamt.
Puss!