Smaklök.
Jo då. Ni förstår i morgon ska jag på knytkalas/tjejfest. Ett mycket trevligt initativ av värdinnan Sofia. Men med knytkalas följer så klart prestationsångesten. Ångesten över att laga något, något som gärna får vara gott dessutom. Och jag är ingen mästerkock direkt. Helt okej på vardagsmaten, men festmaten. Big no. Så. Jag var därför snabb som tusan med att paxa salladen. Och eftersom min kära mormor gett mig recept på en himla fin råkostsallad blir det den jag bjuckar på. Plus lite grissini och mörkchokclad eftersom det känns ytterst fjuttigt att bara komma med en sallad. Salladen innehåller lite, lite lök. Och det är jag känslig för att skära (jag och resten av världens befolkning, förmodligen). Så med tårarna sprutande och sminket förstört, fanns det bara en utväg. Sätta mannen på uppgiften. Som vant improvisserade och löste det galant. Och hur smakade den färdiga salladen? Jo, helt som den ska.
Puss!
Puss!
Kommentarer
Trackback
