Byebye Namnam!
Nu sitter vi bankade har pa varat stammiscafe i Saigon for sista gangen. Sista dagen i Vietnam och i kvall gar flyget till Bangkok. Mollie aker tidigt i morgon till Melbourne och jag hem till landet lagom senare pa kvallen. Hoppas onekligen att Bangkok visar upp sitt allra basta vader i morgon da jag palnerar att steka det sista vid poolen. Viktigast med att komma hem ar ju att vara hastlangder brunare an alla andra. Vara sista dagar har ungefar sett ut pa det har viset.
Nar vi kom tillbaka till Ho Chi Minh i onsdags upptackte vi att det var i en helt annan del av staden vi bodde nu, tillskillnad fran forra gangen. Och vi gillade det. Lite mer storstad over det hela.
Festligheterna over det nya aret var i full gang pa gatan.
Men mestadels valde vi att njuta av det harifran. Fran var...
...roof top pool.
Varan fabulosa utsikt over paradgatan no 1.
no 2.
no 3.
Vidare har i mumsat cupnoodles pa rummet...
...atit finfrulle pa hotellet...
...atit lite mer...
...och lite mer.
Och det var varan Bad ass-tripp det. Kanns konstigt att skiljas at nu efter nastan 10 veckor. Men vissa av oss fortsatter ju pa ytterligare en tio veckors tripp till. Mollies aventyr kan ni fortsatta folja pa www.helloworld.blogg.se och jag, jag fortsatter som vanligt hemma i kylan. Brr.
Puss!
Nar vi kom tillbaka till Ho Chi Minh i onsdags upptackte vi att det var i en helt annan del av staden vi bodde nu, tillskillnad fran forra gangen. Och vi gillade det. Lite mer storstad over det hela.
Festligheterna over det nya aret var i full gang pa gatan.
Men mestadels valde vi att njuta av det harifran. Fran var...
...roof top pool.
Varan fabulosa utsikt over paradgatan no 1.
no 2.
no 3.
Vidare har i mumsat cupnoodles pa rummet...
...atit finfrulle pa hotellet...
...atit lite mer...
...och lite mer.
Och det var varan Bad ass-tripp det. Kanns konstigt att skiljas at nu efter nastan 10 veckor. Men vissa av oss fortsatter ju pa ytterligare en tio veckors tripp till. Mollies aventyr kan ni fortsatta folja pa www.helloworld.blogg.se och jag, jag fortsatter som vanligt hemma i kylan. Brr.
Puss!
Vem kan stoppa oss...
..nar det bara rullar pa. Ja, dagarna gar utan att det gar nagon storre nod pa oss. Det har krisat lite i och for sig. Vi har varit i upplosningstillstand bade en och tva ganger den senaste veckan. Och allt ar det kinesiska nyarets fel. Allt ar fullbokat i landet, bussar, flyg, farjor, rum, doorms, ja, ta mig fan allt ar fullt. Eller skitdyrt. Men nu har vi, som kungen, vant blad och peppar sista kvallen pa on for pizza och ett par kalla i varmen. I morgon, tidigt, aker vi till Saigon. Ratt ofrivilligt, men det var varat enda alternativ for att inte missa vara flyg till Bankok pa sondag. Ratt gott ska det dock bli med en riktigt hotell i Saigon. Jo, vi har lyxat till det sahar sista dagarna forstar ni, hotell med pool pa taket och grejer. Vi ar sa forbannat trotta pa var kackerlacksfyllda hydda nu sa vi kande att vi var varda nagot snappet battre de sista natterna. Och ja, de senaste dagarna har ungefar sett ut sahar.
Har ar vi ofta, pa Mondo. Ett svenkagt stalle har. Kottbullar ar underskattat efter 2 manader. Hyggligt vin med.
Hej!
Vi solar massor...
...tittar pa solnedgangen...
...ater ananas...
...och klammer pa solen.
Just det. Va akte ju partybat med 50 till partysugna vasterlanningar i sondags for att fira in drakaret 2012.
Fyrverkerier var helt klart vietnamesernas sak. 30 minuters nonstop spektakel. Och det far runda av det. Fler partybilder finns pa min kare resvan och tillika systers blogg www.helloworld.blogg.se
Puss!
Har ar vi ofta, pa Mondo. Ett svenkagt stalle har. Kottbullar ar underskattat efter 2 manader. Hyggligt vin med.
Hej!
Vi solar massor...
...tittar pa solnedgangen...
...ater ananas...
...och klammer pa solen.
Just det. Va akte ju partybat med 50 till partysugna vasterlanningar i sondags for att fira in drakaret 2012.
Fyrverkerier var helt klart vietnamesernas sak. 30 minuters nonstop spektakel. Och det far runda av det. Fler partybilder finns pa min kare resvan och tillika systers blogg www.helloworld.blogg.se
Puss!
Sedan sist.
Det var ju ett litet tag sedan nu. Kan bero pa att det varit lite fullt upp. Och halvkasst internet har ocksa varit en bidragande orsak. Sist jag skrev var vi ju i Saigon och hade besokt krigstunnlarna. Sedan dess har vi...
...atit Vietnamesiska Pho nudlar...
...traffat tva brudar fran Uppsala...
...blivit ihardigt uppvaktade av okanda man som valdigt garna ville ge oss en ballong...
...samt en hel vattenmelon och en bok. Den kuttade vi snabbt upp och mumsade i oss av. Tack, for den, okanda man.
Vi lamnade Saigon tidigt i torsdags for att ge oss i vag pa en ordnad tvadagarstripp till Mekong Delta. Dar fick man aka en herrans massa bat, i hatt...
...med en herrans massa annat lost folk.
Och vi har bada haft fet pyton runt halsen...
...samt traffat krokodil.
Overnattning i Mekong Deltat skedde hos en Vietnamesisk familj som bjuckade pa helgrillad firre. Det foll mig inte direkt i smaken sa det blev ett par tuggor som slank ner i servetten.
Familjen vi bodde hos hade ocksa en ytterst obehaglig groduppfodnings-verksamhet. Delikatess eller ej, inget for mig.
Tidigt. Ack sa tidigt, vackte var husvard for natten oss sista tourdagen. Vi skulle ut pa risfalt.
Dagen innan hade dock en svensk kvinna som var med pa touren med berattat att hon dragit pa sig en parasit som levde mellan tarna, for nagra ar sedan. Som saklart var vanlig bland folk som jobbade pa risfalt. Sa nar jag markte att vi skulle ga runt det stora faltet, utan ordentliga skor, vande jag pa klacken och gick hem. Radslan over att fa mask mellan tarna tog helt enkelt over. Jag har nojat sen dess och inspekterar fotterna dagligen.
For att ta sig fran familjen var man tvungen att aka liten bat. Bra start pa morgonen.
Andra turdagen bjod pa flytande matmarknad...
...dar man kunde fa sig en friserad ananas.
I lordags morse tog vi farjan over till Phu Quoc island, dar vi nu befinner oss.
Har ar var bungalow, minuterna innan vi klammer en 40 cm lang odla i dorren...
...och har ar den utifran sett.
Har ar var strand...
...och har ar var solnedgang.
Har ar jag och Malin. Bara for att.
Efter nagra dagars slappande pa stranden kande vi att det var dags att aktivera oss lite med snorklingtripp i gar.
Finfin snorkling och finfina vyer...
...och fin solning pa dack. Saklart brand som satan i dag.
Dagen avslutatde vi pa den typ finaste stranden vi sett.
Ja, det blev ett inlagg som heter duga.
Pa aterseende pa nasta stopp, Mui Ne.
Puss!
Kalla Hanoi och varma Saigon.
Vietnam(n). Nu ar vi antligen har. Har i varmen. Men det borjade inte direkt sa. Jag vet inte hur pass dumma vi ar som inte kollat upp vadret alls innan vi planerade var resa. Var tanke var ju att vi skulle flyga in till Hanoi (vilket vi gjorde) men att vi sedan sakta med sakert skulle arbeta oss nedat i landet via bussar tills vi tillslut skulle hamna i Ho Chi Minh och avsluta pa paradison Phu quoc. Vi fick tanka om. Visar sig nar vi landar i Hanoi att det endast ar 11-12 grader varmt, och att det knappt ar ett dugg battre soderut langs kusten dit vi planerade att aka. Tydligen ar det sasong for norra delarna av Vietnam mellan typ april till oktober. Medans det ar sasong i soder typ nu. Sa vi tog beslutet ratt snabbt att kopa en flygbiljett ner till HCMC redan pa lordagen efter att vi landat i Hanoi pa torsdagen. Kronologisk bildordning nedan.
Vi hade ju i alla fall en hel dag i Hanoi. Och planerade att utnyttja den till max.
Vi rivstartade med resans forsta streetfood. Vi har inte vagat oss pa det innan.
Det var riktigt yum faktiskt. Maltid till det finfina priset av 7 kronor.
Vi promenerade vidare ner til Ho Cian lake (eller dylikt).
Det sags att det farligaste man kan gora i Vietnamn ar att korsa gatorna i Hanoi. Men vi har overlevt surprisingly well hittils.
Iskalla, med iskalla ol firade vi ut kylan sista och enda kvallen i Hanoi. Varmen vantade.
Och har i HCMC ar olen annu battre. Ol ska drickas i linne och inte i fjallravenjacka. Resans storsta lardom.
Forsta dagen i HCMC gick vi till krigsmusset. Med oss hade vi en svensk tjej som vi traffat pa hostlet som reste ensam for tillfallet.
Det var fruktansvarda bilder och syner. Inte minst pa alla de missbildade barn som vars foraldrar utsatts for Agent Orange. Ett gift som jankarna slappte ut over stora delar av Vietnam.
Svensk propaganda-affisch.
Efter museum behover man fika...
...for att orka strosa vidare...
...till gigantisk inomhusmarknad.
Pa kvallen gick vi tre svenskar ut och at. Bra dag.
I gar, mandag, var jag och Mollbug pa heldagstour till ett Caoismtempel.
Vi kom fram till att det var det basta templet hittills.
Har ar alla bedjande caoiter (ingen aning om vad det heter i plural, uppenbarligen).
Vi fortsatte till krigstunnlarna i Cu Chi. I de har extremt sma tunnlarna gomde sig och levde nordvietnamkrigare, i system lika utforliga som ett helt samhalle. Det fanns matrum, vapenfabriker och tunnlarna var byggda i tre olika underjordiska lager.
Oppningarna var saklart val gomda for amerikanerna och kunde endast lokaliseras av dem med karta over systemet.
Amerikanfalla.
Sen var det var tur att krypa...
...vilket jag stortvagrade, och nojde mig med att bli fotad av okand medturist vid ingangen. Inte en chans i helvetet att jag kryper in i en 40 meter lang, kolsvart, minimal tunnel. Icke, sa Nicke.
Och det har, mina vanner, ar dagens brakfrukost. Bara for att.
Pa kart aterseende.
Puss!
Vi hade ju i alla fall en hel dag i Hanoi. Och planerade att utnyttja den till max.
Vi rivstartade med resans forsta streetfood. Vi har inte vagat oss pa det innan.
Det var riktigt yum faktiskt. Maltid till det finfina priset av 7 kronor.
Vi promenerade vidare ner til Ho Cian lake (eller dylikt).
Det sags att det farligaste man kan gora i Vietnamn ar att korsa gatorna i Hanoi. Men vi har overlevt surprisingly well hittils.
Iskalla, med iskalla ol firade vi ut kylan sista och enda kvallen i Hanoi. Varmen vantade.
Och har i HCMC ar olen annu battre. Ol ska drickas i linne och inte i fjallravenjacka. Resans storsta lardom.
Forsta dagen i HCMC gick vi till krigsmusset. Med oss hade vi en svensk tjej som vi traffat pa hostlet som reste ensam for tillfallet.
Det var fruktansvarda bilder och syner. Inte minst pa alla de missbildade barn som vars foraldrar utsatts for Agent Orange. Ett gift som jankarna slappte ut over stora delar av Vietnam.
Svensk propaganda-affisch.
Efter museum behover man fika...
...for att orka strosa vidare...
...till gigantisk inomhusmarknad.
Pa kvallen gick vi tre svenskar ut och at. Bra dag.
I gar, mandag, var jag och Mollbug pa heldagstour till ett Caoismtempel.
Vi kom fram till att det var det basta templet hittills.
Har ar alla bedjande caoiter (ingen aning om vad det heter i plural, uppenbarligen).
Vi fortsatte till krigstunnlarna i Cu Chi. I de har extremt sma tunnlarna gomde sig och levde nordvietnamkrigare, i system lika utforliga som ett helt samhalle. Det fanns matrum, vapenfabriker och tunnlarna var byggda i tre olika underjordiska lager.
Oppningarna var saklart val gomda for amerikanerna och kunde endast lokaliseras av dem med karta over systemet.
Amerikanfalla.
Sen var det var tur att krypa...
...vilket jag stortvagrade, och nojde mig med att bli fotad av okand medturist vid ingangen. Inte en chans i helvetet att jag kryper in i en 40 meter lang, kolsvart, minimal tunnel. Icke, sa Nicke.
Och det har, mina vanner, ar dagens brakfrukost. Bara for att.
Pa kart aterseende.
Puss!
Honkey Kong.
Hong Kong. Fantastisk stad, det ma jag da saga. Den ar fangslande. Och dess skyline ar nog om mojligt annu mer maffig an Manhattans. Det som har varit skont har nu de senaste dagarna ar att vi inte kant nagon stress att behova hinna med sa mycket som mojligt. Vi har mest strosat och upplevt staden och atmosfaren. Men nar man kollar genom kameran har vi nog hunnit med en hel del anda, kanns det som. I morgon bar det av not Hanoi. Sista landet innan landet lagom.
Vara forsta farska timmar i Honkan spenderade vi ungefar sa har. I vantan pa varat hotellrum. Det gick ingen storre nod pa oss.
Och i nyfargade barr gick vi pa The girl with the dragon tattoo pa kvallen. Sen var vi totalt redo for somn. Natten innan i sovbussen hade inte tillfredstallt oss somnmassigt, direkt.
Morgonen darpa var det dags for frulle pa donken.
Mumma.
Matta med matmage tog vi den kanda Star Ferry over Victoria Harbor till Central.
Det sag ut ungefar sahar. Helt okej.
Vi promenixade in i Hong Kongs botaniska tradgard med tillhorande lilla gratiszoo...
...vi stannade till och rokte tobak. Som ar ett internskamt. Just sayin'.
Och vi tittade pa mjuka apor. Som hade det mycket battre har an pa Beijing Zoo. Det gjorde oss glada.
Sen handa sjukaste saken. Pa morgonen nar vi gick fran varat hotell stod det en tjej och kille i receptionen och checkade in. Vi tankte inte sa mycket pa det, forrutom att de sag svenska ut. Precis nar vi gar fran tradgarden pa en liten odslig gata ser vi de dar tva personerna. Och de ropar och fragar om vi inte ar svenskar. Da hade de hort oss prata svenska pa hotellet, och kande igen oss. Vi kande igen dem med, men hur stor ar chansen liksom. Sa vi bestamde oss helt enkelt for att motas upp igen senare pa hotellet for att aka till The Peak och for att ga ut och kaka pa Hard Rock i hop.
Sagt och gjort. The Peak. Sjukt haftig utsikt uppe pa peaken som man fick ta sig upp till via en liten tram som typ lutade i 70 grader.
Glad men hojdradd.
Har ar vara nyfunna vanner Peter och Jessica pa Hard Rock.
Och har ar vi.
Freakin godaste maten hittills. Mac and cheese i vara hjartan. Pekingankan kan slanga sig i vaggen.
Kvallen ar aldrig komplett utan en mojito.
Eller tva.
Har ar varat extremt petita room.
I dag har vi mest bara irrat runt staden, i jakt pa lonely planet-bok over Vietnam...
...och nu ikvall har vi statt nere vid hamnen och tittat pa den dagliga ljusshowen som de har har i Honkan. Imponerande.
Fabulost.
Ja, da ses vi i Vietnam.
Puss!
Vara forsta farska timmar i Honkan spenderade vi ungefar sa har. I vantan pa varat hotellrum. Det gick ingen storre nod pa oss.
Och i nyfargade barr gick vi pa The girl with the dragon tattoo pa kvallen. Sen var vi totalt redo for somn. Natten innan i sovbussen hade inte tillfredstallt oss somnmassigt, direkt.
Morgonen darpa var det dags for frulle pa donken.
Mumma.
Matta med matmage tog vi den kanda Star Ferry over Victoria Harbor till Central.
Det sag ut ungefar sahar. Helt okej.
Vi promenixade in i Hong Kongs botaniska tradgard med tillhorande lilla gratiszoo...
...vi stannade till och rokte tobak. Som ar ett internskamt. Just sayin'.
Och vi tittade pa mjuka apor. Som hade det mycket battre har an pa Beijing Zoo. Det gjorde oss glada.
Sen handa sjukaste saken. Pa morgonen nar vi gick fran varat hotell stod det en tjej och kille i receptionen och checkade in. Vi tankte inte sa mycket pa det, forrutom att de sag svenska ut. Precis nar vi gar fran tradgarden pa en liten odslig gata ser vi de dar tva personerna. Och de ropar och fragar om vi inte ar svenskar. Da hade de hort oss prata svenska pa hotellet, och kande igen oss. Vi kande igen dem med, men hur stor ar chansen liksom. Sa vi bestamde oss helt enkelt for att motas upp igen senare pa hotellet for att aka till The Peak och for att ga ut och kaka pa Hard Rock i hop.
Sagt och gjort. The Peak. Sjukt haftig utsikt uppe pa peaken som man fick ta sig upp till via en liten tram som typ lutade i 70 grader.
Glad men hojdradd.
Har ar vara nyfunna vanner Peter och Jessica pa Hard Rock.
Och har ar vi.
Freakin godaste maten hittills. Mac and cheese i vara hjartan. Pekingankan kan slanga sig i vaggen.
Kvallen ar aldrig komplett utan en mojito.
Eller tva.
Har ar varat extremt petita room.
I dag har vi mest bara irrat runt staden, i jakt pa lonely planet-bok over Vietnam...
...och nu ikvall har vi statt nere vid hamnen och tittat pa den dagliga ljusshowen som de har har i Honkan. Imponerande.
Fabulost.
Ja, da ses vi i Vietnam.
Puss!
Yang Yang and the Seafood.
I stundande stund sitter jag pa varat hostel i Hong Kong. Mollie a.ka. bug sover. Det tar pa krafterna att gora stan, sa att saga. I gar anlande vi med nattbuss till Shengzen, staden precis innanfor kinesiska gransen fran Hong Kong. Jag hade legat och kallsvettats med magont hela nattfarden, och Mollie var inte piggare hon. Sa hela proceduren med passkontroll och annat innan vi var inne i Hong Kong var lagomt pafrestande. Annu battre blev det nar vi kommer fram till varat hotell och vi inte far checka in forr an 4 timmar senare. Med fett har och allmant glamiga, straosade vi runt i vara kvarter. Vi kopte harfarg, drack telatte och gardagskvallen avslutades med Man som hatar kvinnor. Engelska versionen. Bra, tyckte vi. Som vanligt lyckas hollywood gora en redan laskig film annu obehagligare. I kvall ska vi ut och kaka pa Hard Rock med tva svenska som vi mott pa varat hostel. Men forst Yangshou.
Kalla, men peppade gav vi oss i vag pa Li-floden i torsdags mot Yangshou.
Vyerna var fantastiska. Men det sura var att det regnade hela vagen sa de hogsta topparna tacktes av dimma och regn.
Men vi, och alla andra batresenarer var glada anda...
...sa pass glada att vi beslutatde oss for att gora Yangshou by night nar vi kom fram.
Resten, ar vad vi brukar saga, historia.
Ovantat pigga dagen efter gav vi oss ut pa upptacktsfard. Yangshou ligger sa fantastiskt vackert till, som ni ser.
Finfint.
I lordags, d.v.s nyarsafton var vi sjuka. Jajjemen. Sa kul hade vi. Mollie hade krakts hela natten, bada var febriga och jag hade halsont. Den dagen gjorde vi saledes inte manga knop och tolvslaget firade vi in med att skala i vatten pa hotellrummet. Kul.
Dagen efter madde vi lite battre och beslutade oss for att hyra cyklar och trampa ut pa landsbygden. Att vi inte blev dodade i trafiken, kanns som en triumf, sa har i efterhand.
Efter en sisadar 6 km cyklande, var vi framme vid Moonhill. Vi tankte saklart att vi skulle hike:a upp en liten bit for att se den battre. Denna bild ar tagen nere fran marken. 
Det vi inte hade forstatt nar vi gav oss ivag upp var att, gar man en bit, behover man ga hela vagen upp for att se nagot. Det innebar for oss ett traningspass pa over en timme i trappor for att komma anda upp till toppen. Genomdrankta i svett och halvt transformerade till bergsgetter, var vi jakligt glada nar vi val var uppe.
Och det mina vanner, var allt for now.
Puss!
