Mikas

Vietnam(n). Nu ar vi antligen har. Har i varmen. Men det borjade inte direkt sa. Jag vet inte hur pass dumma vi ar som inte kollat upp vadret alls innan vi planerade var resa. Var tanke var ju att vi skulle flyga in till Hanoi (vilket vi gjorde) men att vi sedan sakta med sakert skulle arbeta oss nedat i landet via bussar tills vi tillslut skulle hamna i Ho Chi Minh och avsluta pa paradison Phu quoc. Vi fick tanka om. Visar sig nar vi landar i Hanoi att det endast ar 11-12 grader varmt, och att det knappt ar ett dugg battre soderut langs kusten dit vi planerade att aka. Tydligen ar det sasong for norra delarna av Vietnam mellan typ april till oktober. Medans det ar sasong i soder typ nu. Sa vi tog beslutet ratt snabbt att kopa en flygbiljett ner till HCMC redan pa lordagen efter att vi landat i Hanoi pa torsdagen. Kronologisk bildordning nedan.

---

Vi hade ju i alla fall en hel dag i Hanoi. Och planerade att utnyttja den till max.

Vi rivstartade med resans forsta streetfood. Vi har inte vagat oss pa det innan.

Det var riktigt yum faktiskt. Maltid till det finfina priset av 7 kronor.

Vi promenerade vidare ner til Ho Cian lake (eller dylikt).

Det sags att det farligaste man kan gora i Vietnamn ar att korsa gatorna i Hanoi. Men vi har overlevt surprisingly well hittils.

Iskalla, med iskalla ol firade vi ut kylan sista och enda kvallen i Hanoi. Varmen vantade.

Och har i HCMC ar olen annu battre. Ol ska drickas i linne och inte i fjallravenjacka. Resans storsta lardom.

Forsta dagen i HCMC gick vi till krigsmusset. Med oss hade vi en svensk tjej som vi traffat pa hostlet som reste ensam for tillfallet.

Det var fruktansvarda bilder och syner. Inte minst pa alla de missbildade barn som vars foraldrar utsatts for Agent Orange. Ett gift som jankarna slappte ut over stora delar av Vietnam.

Svensk propaganda-affisch.

Efter museum behover man fika...

...for att orka strosa vidare...

...till gigantisk inomhusmarknad.

Pa kvallen gick vi tre svenskar ut och at. Bra dag.

I gar, mandag, var jag och Mollbug pa heldagstour till ett Caoismtempel.

Vi kom fram till att det var det basta templet hittills.

Har ar alla bedjande caoiter (ingen aning om vad det heter i plural, uppenbarligen).

Vi fortsatte till krigstunnlarna i Cu Chi. I de har extremt sma tunnlarna gomde sig och levde nordvietnamkrigare, i system lika utforliga som ett helt samhalle. Det fanns matrum, vapenfabriker och tunnlarna var byggda i tre olika underjordiska lager.

Oppningarna var saklart val gomda for amerikanerna och kunde endast lokaliseras av dem med karta over systemet.

Amerikanfalla.

Sen var det var tur att krypa...

...vilket jag stortvagrade, och nojde mig med att bli fotad av okand medturist vid ingangen. Inte en chans i helvetet att jag kryper in i en 40 meter lang, kolsvart, minimal tunnel. Icke, sa Nicke.

Och det har, mina vanner, ar dagens brakfrukost. Bara for att.
Pa kart aterseende.
Puss!