Mikas

Halvt sjuk, lite lätt illamående och skakig. Så kände jag mig på i går på dagen. Trodde bergsäkert att svinflunssan kommit sent för att ta mig. Så jag gick hem ett par timmar tidigare från jobbet, tog en jäkla massa medicinska preparat och sov ett par timmar. Vid fem vaknade jag någorlunda fit for fight och vi begav oss.

Jag vill härmed konstatera att jag inte är 16 längre. Och gud så tydligt det var igår. Tidigare konserter jag varit på med Kent så har det varit mental uppladdning i flera dagar innan, veckor till och med. Nu gick snarare tankegångaren: Det här ska bli trevligt, men jag vill helst bara komma dit, ställa mig på golvet och att konserten ska börja pronto. Det får inte vara för varmt, inte för trångt, man vill se bra och jag struntar fullständigt i huruvida Jocke Berg slänger ett öga åt just mig.

Åldern gjorde sig också påminnd när det kom till att vänta innan konserten. Vi SATT ner på sittplatserna och väntade och resonerade fram till att, jo, vi sitter kvar här så länge det bara går och vi går inte ner på planen förrens det verkligen ser ut att börja. Summa summarum. Vi är gamla.

To the point. Konserten var fantastisk. Bra mix av låtar, sjukt drag och Kent var mer på än vad jag sett dom på länge. Expert som man är. Och när de avslutade klassiskt med Mannen med den vita hatten, gungade Lisebergshallen sönder.

En bra kväll. Och som Alex uttryckte det, är jag faktiskt fortfarande nördig när det kommer till Kent. Så bjuder jag på låtlistan i rätt fan-anda.

1. Taxmannen (Alex favvo)
2. Palace and Main
3. VinterNoll2
4. Töntarna
5. Sundance Kid
6. Sjukhus
7. Den döda vinkeln
8. LSD, någon? (Helt klart bäst)
9. Musik non stop
10. Idioter
11. Max 500
12. Vals för satan (Din vän pessimisten)
13. FF
14. Ingenting
15. Vy från ett luftslott
16. Krossa allt/Dom andra

Extranummer:
17. På drift?
18. Kärleken väntar
19. Mannen i den vita hatten (16 år senare)

Usch. Gud förlåt mitt nördiga inlägg och ungdomsnostalgin som blossar upp när det gäller Kent.