As always.
Imorse vaknade jag klockan 1. Gick upp. Åt två mackor och sen gick jag och Alex ner till Mariaplan för att möta upp Tippi och Palo. Det var den årliga majorna-loppisen förstår ni. Alla som vill får ställa ut ett bord och sälja av sitt junk. Nästa år ska jag sälja av Alex och han mig. Kan bli mycket intressant att se vem av oss som går bäst på marknaden so to speak. Soffan kallar.
Och från loppisen i dag.
Puss!
Tjej-tjejer.
Alla dessa brudar alltså. Jag får ONT av världens alla SS-brudar (Söta och Slätstrukna). De är så fruktansvärt intetsägande och platta. Jag känner ju till all crap om att vi tjejer ska hålla ihop och stötta varan i denna mansdominerade värld. Men det finns ju fasiken gränser för vad man står ut med. Brudar lika platta och innehållsfulla som en tom tallrik. Anyways.
Sen har vi ju kategorin tjej-tjejer. Okej. Även jag har mina tjej-tjejiga stunder. Självklart. Men det behöver ju inte genomsyra hela ens liv. Anledningen till att jag ens engagerar mig i ett inlägg om detta är att jag helt överröstes av just dessa tjej-tjejer i går. Jag var såklart på Sex and the City. En fredag. Klockan kvart i 6. Vilket helt självklart betyder att det var otaliga bruttor som planerat en helkväll på staden efter filmen med stort F för flickor och kvinnor i alla åldrar. Många struttade runt i sina små rosa klackar och majoriteten av tjejerna helt ärligt, freakin’ skrek och kommenterade och drog för andan så fort något hände. I alla scener, från en bar mansöverkropp till en snygg kreation på någon av damerna i filmen, frammanades något sorts läte. Jag vet inte om det är något fel på mig. Jag gillade verkligen filmen, oavsett vad kritikerna sagt, men jag kan inte, KAN inte vara en sådan brud. Egentligen har jag inget mot de som är så, alla är vi olika (OBS. klichée) utan det är nog bara så långt ifrån hur jag själv är som gör att jag stör mig. Fan, nu låter det som jag tror att jag är typ gyllene snittet på hur en tjej ska vara. Jag hoppas ni inte tror det, för så är det absolut inte. Som sagt, jag tycker bara att det finns gränser.
Göteborg är inte New York och avenyn är inte FIFTH avenue på Manhattan. The bitter truth från bitterbruden Mika. Bara i dag. I kväll har jag nog ruckat lite på uppfattningen och struttar ner för gatorna i en rosa stass och 12cm klackar och känner att jag äger världen. Med ”Empire state of mind” på hjärnan. In Neeeeew Yooooooork…Lalala…
För att bevisa en viss ironi. Tjej-tjejen Mika.
Som semester.
I morgon ska jag provjobba på skoaffären igen. Det känns sweet. Sen ska jag dit på måndag med för sista rondens provjobb. Efter det (om jag inte brutalt gjort bort mig) bör jobbet vara mitt och det drar igång på riktigt nästa tisdag tror jag. Så inte minst därför ska jag fortsätta att vardagslyxa och semestra mig de få dagarna som återstår på mitt lilla, oplanerade sommarlov.
Här min kära vän Marie A.k.a Pitepullan på långnäs för några sommrar sedan. Och en helt omotiverad bild på en smarrig födelsedagstårta made by Mami. Bollnäs by summer i mitt hjärta. Staden där det aldrigt händer. Förutom på sommaren.
Puss!
Frank får-ever.
Och till tele2s senaste reklam. När fåret ringer Sonny Eriksson (människan) mitt i natten och vill beställa telefoner. GILLAR. Jag vet inte varför. Jag har ingen djup tolkning om hur de kommunicerar sitt budskap eller dylikt. Jag bara gillar fåret. Det är lurvigt och vore fantastikt för tvångshållning.
- Well, thanks for coming in though!
Några bilder...
...Från Paris för min kära mormor som inte har facebook. 
Sådär. Nu ska vi snart ut i det vackra vädret och picknicka och jobba fram löparna på varvet.
Puss!
Väldigt långt uppehåll.
Och jag är sincerely ledsen över det. Har inget att skylla på så jag nöjer mig med ett simpelt; förlåt! Okej. Avklarat.
Nu vet jag inte riktigt vart jag ska ta vid. Jo, förra helgen. Mamma och Pappa var här. De kom förra torsdagen. Ett sådant besök kräver ju en del planering i form av hushållsbestyr. Jag och Alex diskade, skrubbade, dammade och fejade hela dagen innan de dök upp vid halv fem tiden. Då bjöds det på ost och skinkpaj och kvällen för min, mamma och pappas del avrundades på The Red Lion med en varsin pint i handen.
På fredagen var det helt underbart. Vädermässigt . Och mysfaktorn var hög. På kvällen gick vi på Johnossi som f.ö var freakin’ great och efter det mötte vi och päronen upp i stort sett hela kompiskretsen på Babar. Mina kompisar gillar verkligen päronen (hur nu det kan vara möjligt) så jag tror att alla inblandade hade en trevligt, berusad afton.
Lördag var vi på Röhsska museet och på kvällen kickade jag och Alex rumpa i musikfrågesporten vi hade. Mamma och Pappa hade inte en chans att keep up with us youngsters. Hånler.
Back to reality. Veckan har spenderats i volvohallen där jag har hjälp till på en utförsäljning. Så här i arbetslösa tider får man vara glad för det lilla. I går var sista dagen för det och efter att jag slutat, hämtade Alex mig och vi åkte och köpte utemöbler till vår balle. (Balkong alltså). Skitfina. MEN. Självklart har jag lyckats sitta(?!) sönder en av stolarna. Det är bara till att reklamera skiten. Anyways. Det var jäkligt fint så länge det varade.
I dag har det också varit helt lovely här i Götet. Både jag och karl har blivit bruna (läs röda) av de få timmar vi spenderade ute. Vi har nyss kommit hem från frölundatorg där vi gjort något väldigt hemligt…
Härligt va? Med en liten cliff-hanger? Mika gillar.
F.ö så ringde de för en liten stund sedan från skoaffären som jag har sökt jobb på och ville att jag skulle provjobba på måndag. Så jäkla gött. Man ska ju inte ropa hej för ens man är över bäcken. Eller vad det heter. Men det är alltid nått. Skicka mig en tanke mellan 10 och 13 så ska det här nog gå vägen.
I morgon är det Göteborgsvarvet. Vi ska titta. Och heja. Och stå med vimplar. Eller ja, men heja i alla fal
Bjuder på en liten visuell kick i form av vår fina balle (Än en gång, balkong alltså).
Puss!
Ups and downs.
Att vara eller att icke vara...
Gert från Ljungby.
I lördags var vi på särskrivningsfesten efter många om och men. Beslutet föll på Glad Packad Mika vilket gick hem. Alla hade verkligen tänkt till och även fast jag knappt kände någon där var det faktiskt en väldigt trevlig tillställning. Hm, inte för att det bara blir roligt om jag känner någon. Men ni get the point.
Senare på natten gick hela gänget till Sticky. Av en ren slump hamnade även vi där eftersom jag råkat ta fel jacka och blev dit tvingad för att byta. Suck. Vad trött jag blir på mig själv. Tanken var faktiskt Hard Rock för vår del. Men ödet tog oss som sagt till Sticky i stället.
På natten på väg hem i spårvagnen flippade vi. Bokstavligt talat. Vi kom på att vi skulle låtsas som att vi inte kände varann utan att vi raggat upp varann bara för kvällen. Jag var komplett pinsam och stackars karl höll på att skämmas ihjäl. Till exempel kläckte jag "Alltså, det här ska vara på riktigt om du följer med. Jag är ute efter något seriöst nu. Bara så du vet" En fras som säkert skulle skrämma iväg vem fasiken som helst som man nyss träffat på krogen. Jag hade också väldigt svårt att bestämma vart jag bodde. Det var både fjärde långgatan och sandarna. Efter en stund kom det även fram att jag hade en pojkvän redan. Gert från Ljungby. Men självklart var jag och Gert inte lyckliga varpå jag släpat hem Alex. Herregud säger jag bara.
Bland det första Alex sa på morgonen var "Du är verkligen störd, Haha! Om du hade varit så på riktigt hade jag ALDRIG övervägt att dejta dig!" Och SOM jag förstår honom. Jag är inte normal.
Summa summarum. Jag gjorde förmodligen skäl för min utklädnad som Glad Packad Mika.
Oven and out. Puss!
Skål!
Tors dag.
Vad göra?
