Deadly virus.
This woman has been sick- very sick. Virus måste det ha varit. Började i tisdags. Mellan 4 och 5 på eftermiddagen för att vara precis. Det sa verkligen bara pang. Sen var jag död. Var helt borta i några timmar. Och detta trauma resulterade i att min kära karl otaliga gånger skrattade gott då jag helt obefogat började gråta. Värst var nog när jag upptäckte att jag var så svag att jag inte orkade skala en lök som han placerat framför mig. Haha, good memories. Som en kollega sa till mig i dag "Ja, vi följde din resan från att gå från en helt fungerade Mikaela till en mycket röd och glansig Mikaela. På bara någon timme".
Oavsett. Nu är jag bättre. Vill också påpeka att jag, under dessa två mycket traumatiska dagar, lyckades sätta i mig en 200g marabou utan problem. Bye bye GI. Hello soffpotät.
Över till något betydligt roligare. Nästa sommar. Den kommer utan tvekan gå till historien som en av de bästa sommrarna i familjen Wellander/Johanssons 24 åriga respektive 29 åriga liv. Nästa vecka tar vi första steget mot sommaren med flyg- och bilbokning och bokning av första natten in the freakin' states. Tre veckor planeras vi vara på drift i Lala-land. OMG! Det kommer bli magiskt. Sen kan ni även hålla datumet 18 juni lite öppet så där. Just in case.
Nu ska jag luncha med min partner in lunch-crime, Marie.
Puss och på återseende.
Halv åtta hos mig.
Here we go again. Jag, Jessica, Linda och Sofia har en fin tradition. Halv åtta hos oss. Vi fyra brudar träffas, skvallrar, dricker vin och äter mat i hop. I kväll är det min tur. Det började med att vi överambitiöst lagade middag och efterrätt till varandra. Nu är vi inne på omgång två och har degraderat till vin och hämtpizza i stället. Behåller det bästa kan man säga, skvallret och vinet. Undrar dock vad vi möjligtvis har kvar att avhandla i kväll? I facitet finns ju redan allt från psykologbesök till män som kvinnors tvivelaktig "web-surf-beteende" och relationsdramer.
Vi kanske går bananas och går in på lite mer deep shit i kväll. Gruvarbetarna i Chile kanske (deep shit bokstavligt talat). Oavsett vad vi hittar på att samtala om, så är det en fin återkommade veckotradition i den grådaskiga hösten.
Tre fjärdedelar av halv åtta-gänget.
Sen ska jag börja GI-a. Eller ja, inte slaviskt, men fasiken dra ner på kolhydratintaget i alla fulla fall. Jag är en boll. Nog väl en tränande boll just nu, men eftersom jag äter som en flodhäst kan jag ju inte direkt se någon skillnad på midjemåttet.
Njä, gott folk. Over and out. Tack och hej.
Puss och på återseende!
Another week is coming to an end.
Eller jobbveckan i alla fall. Känns direkt bra. Inget mer att orda om det fina faktum. Det finns rosébubbel hemma. Det kommer det inte finnas i morgon. Flaskan inhandlades på äkta charterresenärsvis i samband med vår resa till Egypten. Det vill säga att den redan låg så fint och väntade på våra stolar i planet.
Resan då. Jo, den har varit bra. Äcklig mat och stundtals enerverande hög musik nere vid stranden. En morgon var jag så kokande så jag gick fram till dom där extremt hurtiga, överjobbiga, "hotell-underhållarna" som drog i gång den högst tvivelaktiga musiken redan klockan 10 (?!) på morgonen, och ska skarpt i från. Varpå de sänkte en aning. För att sedan succesivt höja igen. Morr. Var det inte stretching på morgonen vid poolen så var det volleyboll eller egna koreografier som framfördes av "hotell-underhållarna". Nedan har ni deras favvo-låt (lätt topptre i alla fall). Rysligt dålig.
Anyways. Annars var det väldigt skönt med bad, sol, snork och mys. Här är vi med våra vänner.
Idolvågen har en än gång kommit in. Och som vanligt dragit mig med. Vem vinner och vem försvinner. Jag, bubblet och karln tar reda på det i kväll.
Puss på er!
