Mikas

Ännu en helg har gått. Tiden springer i väg och hösten gör sig mer och mer påmind. Inte minst i form av det otroliga regn som infinner sig i stort sett varje dag nu i Göteborg. Det stör mig, för aldrig går det att planera för att promenera till jobbet på morgonen. Vädret är högst lynnigt och det resulterar i spårvagnsfärd med alla andra småblöta kroppar på morgonen. Jag går hellre.

Precis så uttryckte sig Marie om Ola och The Arks uppträdande i går. Det är ju ingen hemlighet att jag tycker att Ola Salo är en läckerbit. Vissa förstår precis, andra förstår det inte alls. Oavsett vad man tycker om hans utseende, var det en bra kväll. Och en bra sista spelning. Jag och Marie grundade med lite Twinrix och andra sputvaccinationer. Sen var vi igång. Innan konserten på Liseberg tog vi oss en tur i Kanonen. Det är förjäkla roligt med berg- och dalbanor alltså. Alex och Pernilla mötte upp oss och vi diggade i dugg till tonerna av hitsen. Nu i dag är det "Come let's pray for the weekend" som gäller. Fredag, härliga bästa fredag.

På att införskaffa en liten valp. Ras redan uttittad och finns det någon sötare än den här? Nej. Det finns nog inte det. Som grädde på moset är de lika lena i pälsen som pälsen bakom öronen på en kanin. Om man nu kan relatera till den mjukheten. Kanske inte. Men det jag föröker säga är att de är extremt mysmjuka. Kelvänliga och tillgivna. Om tre veckor ska vi åka och titta på en. I Kungälv. Jag har ringt. Det vet inte Alex om än. Inte heller mamma och pappa som befinner sig i Göteborg då. Men det kan man väl inte säga nej till, tänker jag. Tilltänkt namn på vovve, Kexet.

I dag är det dags för sista spelningen. Sista spelninen med The Ark i Göteborg. Och som gammal The Ark-räv är det klart man måste gå. I kväll, Liseberg 20.00, be there. Jag, Marie och Alex är redan gjutna. Dock är det ytterst oklart hur jag och Marie kommer att må eftersom vi innan detta ska avklara ett mindre trevligt event. Nämnligen vaccinationer. Jag för att klara mig i Asien, Marie för att överleva i Sydamerika. Fast det är inte alls synd om oss. Egentligen. Vi har ju världens roligaste resor framför oss.

Som man brukar säga. Roligare än så här har inte vi. Eller just så här roligt har vi, snarare. Lättroade och extremt pepp. Min och Maries pågående mailkonversation.

Jo, i går var det en realtivt hektisk dag. Due to that- dålig uppdatering på bloggen. Lite lugnare i dag- bättre uppdatering på bloggen. Enkel logik. Snart bär det iväg på ytterligare en lägenhetsvisning. Nu i ett fint gammalt sekelskifteshus. Jag håller alla tummar och tår för att den ska vara precis så fin och mysig som jag tänker mig. Och tro mig, jag har tänkt mycket. Kollat gatuvyn på Eniro tusen gånger och möblerat i huvudet. Vet att jag inte borde skruva upp förväntningarna då det inte ens är säkert att hon vill ha vår. Återstår att se. Återkommer i ärendet.

Vrida och vända på minsta lilla peng. Det är vad jag ska ägna mig åt nästkommande månad. Mest bara för att ha råd med dessa små ting. Åh. Höstkläder. Sen kommer både syster och mor och far ner. Vid olika tillfällen. Och dessutom ska vi ha fest. Fet femtiofemårs fest. Pimps, priests and prostitutes är temat förövrigt. Kan verka lite vulgärt kanske. Men det är just så vi vill ha det. Vulgo-outfit redan inspanad på bästa Beyond Retro.

Rubriken sammanfattar helgen fint. I fredags var det Miss Li och Timo Räisänen på kulturkalaset. Tyvärr ville vädret vräka vätska. Så vi beslutade oss för att nej, vi hyr tre filmer på Hemmakväll och har just det i stället. Först ut i filmmaratonet var Svinalängorna. Jävlar vilken feel good-rulle. Eller inte. Deppigt värre. Men helt klart sevärd.

Årets sista balkonghäng. Ja. Det var nog tyvärr det i går. Note to self: plocka fram dessa mentala bilder i november.

Bokat och klart. Både tid för gaddning av hud och högskoleprovet är bokat. Det förstnämnda går av stapeln den 21:e september och det sistnämnda den 29:e oktober. Båda smärtsamma, men sköna när de är avklarade.

Orginell på bloggen. Nja. Eller jo. Eller jag vet inte. I mitt tafatta försökt till just detta, kör jag helt enkelt gårdagens outfit. I kontrast till de tusentals dagens outfits som florerar i cyberrymden. Lite efter, men inte riktig som alla andra. Eller kanske just precis som alla andra. Äh. Vi kör bara.

Sitter och syndar. Förkovrar mig i mat på nätet. Kulturkalaset pågår i Göteborg nu. Det innebär, massa folk, massa bra spelningar, massa öl och framför allt massa mat. I kväll ska jag och Linda träffas över en öl och något gott ätbart. På kulturkalasets hemsida finns alla matstånd och annat man kan nibbla på, uppräknat i rader. Matporr när den är som bäst, med andra ord. De finns alltifrån ren-kebab toppad med lingonsylt till västindisk mat alá Trinidad och Tobago och fruktsallad med halloumi. Det blir ett svårt val i kväll. Så mycket mat, alldeles för lite tid att äta den på. Åh. Frasvåfflor med hjortronsylt och grädde. Yummi, mums och namnam. Jag dör lite.

I går hade vi lägenhetsvisning hos oss. Hon var mycket intresserad och på söndag är det vår tur att få gå på visning. Vi var i och för sig på en visning vi med i går. Vid Mariaplan. Fantastisk söt liten skokartong. Men p.g.a just det faktum att den var lite liten, fick vi tyvärr inse att det inte var något för oss. Jag vill ju få plats med mer second hand-fynd. Eller mer junk som Alex skulle uttryckt sig. Men inget ont som inte har något gott med sig. Det blev ett spontanstopp på Red Lion med tillhörande krubb och öl. Sen promenerade vi runt i Majorna och fantiserade om vart vi vill bo. Det var en bra kväll.

2.0 har inletts. Det raketstartade i går helt spontant och än vet ingen riktigt vad som komma skall. Saken är den att jag nästan alltid har ett uppdämt behov av förändring och projekt att ta tag i. Av olika karaktär, bör tilläggas. I går fick jag den brillianta idén att lägga ut vår lägenhet på blocket för byte, bara för att se om vi får något trevligt napp. Sagt och gjort. Redan har det rasslat in en hel del svar av varierad intressegrad. Dock tittade vi på en igår. Den var fin, men inget för oss. Och vi ska titta på en i dag. En trea. En billig sådan. Billig och trea klingar fint i hop. Men vi får se om det bär frukt. Snart kan den här lilla sötnosen endast vara ett minne blott. Återkommer i ärendet.

Text är det absolut bästa. Det är svårt att förklara hur en riktigt bra text ska vara skriven för att jag ska gilla den. Den ska liksom ha ett flow, och den ska vara fint i hopknuten. Den ska vara skön. Men framför allt; den ska vara krispig. Som om texten vore en jäkligt god krispig kaka. Förstår ni vad jag menar? En text som det riktigt knaprar om. Sådana texter är fantastiska. De behöver nödvändigtvis inte vara roliga, inte heller ha en fantastiskt poäng. De ska bara vara sköna och intressanta. Och härligt tillfredställande att bita i. Så ska jag alltid kunna skriva när jag blir stor. Tills dess nöjer jag mig med att, då och då, leverera en liten kaka, samt bita mig igenom andras härliga bloggtexter.

Det är svårare än man kan tro. Faktiskt. De bubblar ju oftast upp otroligt snabbt och under okontrollerade former. Men jag börjar faktiskt bli ganska bra på det. Anledningen till detta är att jag hittat en sådan himla underhållande blogg att fördriva tiden med nu i post-semestertider då allt inte riktigt är i full gång än. Det är precis min smak av humor. Ta en titt på den vettja. Och kom gärna med tips på hur man ännu bättre kväver skratt i en helt bibliotekstyst lokal.

Och på skitdåligt humör. Har inte den blekaste aning om varför. Vaknade liksom med ett behov av att slåss. På någon eller något. Borde därför boka in mig på ett box-pass på Sportlife. Men eftersom jag just nu är för grinig för att orka göra just det, får jag helt enkelt sitta här en stund till och trycka lite för hårt på tangenterna för att få utlopp för min ilska. Funderar på om det ruttna humöret kan ha att göra med den nya hårfärgen kanske. Inte för att jag inte gillar den. Tvärtom. Det känns fantastiskt. Men jag har snappat upp någonstans att man till exempel ska akta sig för att köpa helröda, säg cocker spaniels. Detta eftersom de har ett lite för hett temperament och kan rent av vara aggresiva. Det sitter tydligen i håret. Antar att jag lugnar ned mig i takt med att toningen tvättas ur.

Med eftermiddagsfika när man har otaliga timmar framför sig i klippstolen. Minst lika viktigt att poängtera det med både ord och bild här. Åh. I bland borde man bara INTE blogga. Kan förövrigt inte bestämma mig för om glänset på ägget gör att det ser aptitligt ut eller inte. Lutar åt inte. Dagens bloggtips; fota inte skalade ägg.

Snabbt i bland. Det må jag säga. Jag och Marie hade peppat hela dagen i går för vår första springtur sedan vi kom tillbaka till verkligheten. Oklart varför, men vädergudarna var inte lika pepp som vi var. Uppenbarligen. Det spö-jäkla-regnade i stort sett hela eftermiddagen. Och när klockan slog fem och det var dags att bege sig hem från sitt dagliga förvärv, var det uppenbart att de (läs vädergudarna) inte tänkte lätta upp så att säga. Det blixtrade, åskade och hällregnade. Detta resulterade såklart i att jag var soakin' wet efter att bara ha gått till och från spårvagnen. Springturen blev framflyttad i oklart antal timmar. Jag har fått hosta. Och jag var arg. Men det vände. Och det vände snabbt. För efter ca. 10 sekunder innanför dörren, med en min som skulle kunna få vem som helst att bli rädd för mig, såg jag dem. Rosorna. Jag och Alex firade 3 år och ett helt halvt år i går. Och jag fick blommor. En man som hade börjat tvätta, diskat hela disken och som gav mig en kram. I bland vänder det snabbt. Som sagt.

I morgon ska jag klippa barret. Det är en högst efterlängtad sysselsättning. Jag funderar starkt på att tona håret rött också. Men behöver såklart (tjej som man är) lite åsikter på huruvida det skulle passa sig. Vad tror ni? Något åt det här hållet?

När jag gängade mig i juni höll päronen ett tal. Och det hela avslutades med att Alex fick en SOS-väska, innehållande diverse förnödenheter, av de för att hålla mig vid gott mod, oavsett vad som händer. I går fick vi ta till den. Det var dags. Sagt och gjort. Vi korkade upp en burk med Bullens pilsnerkorv som låg i väskan. Anledningen till Bullens i väskan var att jag ett, får extrema blodsockerfall och blir extremt tjurig på extremt kort tid och två, för att jag och mamma länge internskämtat om just Bullens pilsnerkorv. Det är ju en rolig företeelse faktiskt. Bullens liksom. Oavsett. Vi var så fruktansvärt trötta (som vanligt sedan vi lämnade US and A) när vi kom hem i går så det fanns inte på kartan att vi skulle hitta ork till att laga ost och skinkpaj, som stod på schemat. Ja, vi har veckomatsedel, och ja, vi får i och med detta stora mängder vuxenpoöng. Det enda som kändes som en human lösning var Bullens. Och aldrig förr har en pilsnerkorv smakat så fint. Det är krubb för finsmakare det. Och nej, än har det nya nyttiga livet inte startat.

Tar kål på mig. Och det är inte önskvärt, på något vis. Jag är inte i "vanlig" tid än för fem öre. Trodde jag var det. Men icke. Sov till halv fem i söndags. Sov ingenting på natten. Somnade halv nio i går. Vaknade i morse halv 6. Är helt färdig nu. Jag som har en massa projekt som jag vill ta tag i hemma. Eller vissa vill jag ta tag i, vissa måste tas tag i. Till det första hör detta lilla kollage av Amerikabilder och seconhand-fyndade vykort. Till det sistnämnda hör uppackning av mastodont väska. Missbruk av Redbull känns inte längre som ett alternativ heller. Åh. Störigt.

Framförallt sjöelefanternas. Men även om den typ som ska springas bort på min egen kroppshydda under hösten.

...lilla Emrik som inte är med oss längre. Du var en mycket älskad katt. Och vi kommer att sakna dig varje dag.

Hemma. Jetlaggad. Sovit ca 1,5 timme i natt. Tvärdöd. Men ändå på jobbet vid gott mod. Kommer nog somna som en stock i kväll och förhoppningsvis vara pigg och glad i morgon. Sista delen från resan saknas fortfarande. Men den kommer inom kort, var så säker. Känns under omständigheterna bra att vara hemma igen. Konstigt nog är det skönt med lite rutin på vardagen igen. Träning, vänner och sundare liv väntas. Det känns bra. Har redan kickstartat träningen med två rejäla powerwalks med Tippi. Så nu är man back on track. På onsdag är det dags för första löprundan med Marie också. I oktober blir det nämligen Topploppet med mor min i Stockholm. Då gäller det att vara fit. Förövrigt är jag mycket nöjd över min analoga Holga-kamera som införskaffades på Urban Outfitters i staterna. På onsdag ska jag få alla tips och knep av expterten Marie. Väntar med spänning.

I går var en bra dag. Vi var på Universal Studios och firade min födelsedag. Det märktes att det var min dag för vi hade tamejfan flyt på allt. Bra platser på alla shower, längst fram i studio tour-bussen och vi fick vara frivillliga i specialeffects-showen. Det var coolt. Jag fick agera Hollywoodstar och stå med en sjal runt halsen och låtsas att jag var på en balkong och tittade ut över New York. När sedan King Kong kom och tog mig i hans gigantiska hand. Allt detta på stora filmdukar. För en publik på kanske 1000 personer. Sen blev jag uppskuren i armen. Bild följer nedan. Alex fick också avverka sina 15 minutes of fame. Han var både bläckfiskarm och turist på safari. Kvällen avslutade vi med Harry Potter 3D och vin hemma på rummet. Mycket bra dag.

---

Superpepp.

Förväntansfulla turister, som började med touren över inspelningsplatserna. Det enda som filmades just när vi åkte förbi, var ett avsnitt av CSI. Alltid något.

Den här stora byggnaden har använts i massor av filmer. I Tillbaka till framtiden bl.a.

Inspelningsplats för Hajen.

Sen anlände vi till de desperata hemmafruarna och Wisteria Lane.

Och där kommer killen i Psyko ut med ett av sina offer på Bates Motel.

Vi kilade vidare till specialeffects-showen och här blir jag briefad om vad jag ska göra på scenen.

Och där, på duken, är jag i King Kongs klor.

Sen var det Alex tur att vara ute på safari. Roligt, eftersom Alex var typ en halvmeter längre än de andra.

Jag ropades upp på scenen igen och blev av med min arm.

Det var dags för Waterworld...

...följt av Shrek i 4D. Roligt, tyckte vi.

Jag hookade med ett gäng astronauter. Så nu är det vi, mot världen, Typ.

Genomblöta efter Jurassic Park-megastor-flume ride-sak.

Efter att jag åkt Mumiens hämd två gånger på raken (Alex kunde inte p.g.a storleksbekymmer) och efter bl.a. Terminator-show och Djurskådisar, var det dags för Harry Potter i 3D. Den var bra.

Jag var mycket nöjd över E.T.
Och det var den 25-årsdagen det.
Puss!

We're in LA. Stor stad. Verkligen. Men vi har hunnit med mycket på en kväll och en dag. Och beviset på det följer nedan. Adjöken. Just det. I morgon fyller jag år. Då ska vi till Universal Studios. Det ska bli högst skoj. Ett besök på Viper room talas det även om.

---

Vi lämnade Santa Barbara mätta och belåtna och begav oss mot Malibu för bad och sol. Dock var det kallt. Eller ja, det blåste som bara den. När vi väl åkte därifrån stranden, och fortsatte bara ett par mil till gick temperaturen upp med tio grader. Och självklart ställde vi oss frågan, varför vi inte kunde ha hållt badnerverna i styr och väntat till lite varmare breddgrader. You just gotta love US weather.

Väl på vårat hotell. Efter att ofrivilligt, fast häftigt, kört genom hela Beverly Hills och Bel Air såg vi till vår fötjusning att hollywood-skylten gick att skåda i fjärran från hotellet.

Vi piffade oss lite, och åkte upp till Griffith observatoriet...

...för att titta på den fantastiska utsikten över staden och...


...för att se solnedgången över Hollywood-signen.

Sen åkte vi ner till Hollywood Blvd för att stå i Johnny Depps fotsspår.

Och på alla fyra.

Sen hittade vi Harry Potter-gänget...

...och Michael Jacksons stjärna.

Vi hamnade inne på Kodak Theater typ där vi käkade pizza/pasta.

Sen åkte vi hem och sov men stannade till och fotade och drömde oss bort till 90210 lite.

Ny dag. Nya saker att hinna med. Som Venice Beach tillexempel.


Det var en mycket bra strand. Den bästa kanske.

Och speciella människor fanns det gott om. Förutom dessa biffar, såg vi även en man i turban, på rullskridskor, spelandes elgitarr. Bland annat alltså.

Efter strandhänget tog vi vår gigantiska bil och spanade in kändishus på Mulholland drive. Oklart om vi faktiskt såg något. Men gigantiska lyxvillor. Ja, det såg vi en hel del av.
Puss!