Mikas

Snabbt i bland. Det må jag säga. Jag och Marie hade peppat hela dagen i går för vår första springtur sedan vi kom tillbaka till verkligheten. Oklart varför, men vädergudarna var inte lika pepp som vi var. Uppenbarligen. Det spö-jäkla-regnade i stort sett hela eftermiddagen. Och när klockan slog fem och det var dags att bege sig hem från sitt dagliga förvärv, var det uppenbart att de (läs vädergudarna) inte tänkte lätta upp så att säga. Det blixtrade, åskade och hällregnade. Detta resulterade såklart i att jag var soakin' wet efter att bara ha gått till och från spårvagnen. Springturen blev framflyttad i oklart antal timmar. Jag har fått hosta. Och jag var arg. Men det vände. Och det vände snabbt. För efter ca. 10 sekunder innanför dörren, med en min som skulle kunna få vem som helst att bli rädd för mig, såg jag dem. Rosorna. Jag och Alex firade 3 år och ett helt halvt år i går. Och jag fick blommor. En man som hade börjat tvätta, diskat hela disken och som gav mig en kram. I bland vänder det snabbt. Som sagt.