Mikas

I går var vila schemalagt hela dagen. Sov som ett barn i 12 timmar och spenderade resten av dagen i sängen, men en dator i knäet, tittandes på serier. Vilket i går kväll hade satt sina spår och gjort mig lite knäpp. Jag trodde nästan ett tag där att jag själv var med i serien, vilket fick mig att inse, att försjunka i andra världar är bra, till en viss nivå. Nåväl. Mellan allt serietittande avsatte vi tid för lite hederligt eftermiddagsfika i form av hallonkaka som vi fått av lilla Moja. Och svampen från förra helgen har nu torkat till sig och huserar i fina glasburkar.

Högskoleprovet. Aldrig tidigare gjort det men i morgon, då jäklar. Har legat i hårdträning hela veckan. Eller ja, delar av den i alla fall. Det är freakin' svårt alltså. Man känner att man är lite ur gängorna när man inte studerat på ett tag. Man är liksom inte bekväm i själva situationen med att tenta. Och ännu mindre bekvämt finner jag det faktum att jag måste vara på plats för skriveriet redan klockan 8 i morgon. Det är lördag i morgon för er som missat det. Och klar blir jag inte förr än halv fem. Som en arbetsdag fylld av konstanta gnuggningar av geniknölarna. Misstänker att min hjärna kommer att vara som en urvriden tvättsvamp när jag kommer hem. Förbehåller mig därför rätten för de som träffar mig i morgon kväll, att prata totalt osammanhängande och lite konstigt. Wish me luck folks.

Min älskade vän Tipp hade klarat sin första tenta på högskolan galant, så det behövde vi fira. Och det är ju så himla trevligt med vardagslyx, så det hittar man gärna anledningar till. Vi gick till The red lion. Där är det mysigt och engelskt och man kan få osötad lite besk cider. Vilket råkar vara min favoritsort. Efter en stund kom Alex också och bjöd mig på mat. Det är en bra karl jag har fått tag på minsann. Och eftersom vi inte kunde enas om vilken bild av de två Tippi tog på oss som blev bäst får vi väl helt enkelt titta på båda. Och en Tipp.

Vi var ju mer än en dag i stugan såklart. Det blev en lördag och en söndag på landet. Lördagen började med lite huvudvärk, men med glada minnen från gårdagen. Vi stressade oss igenom frukost för att ge oss av mot loppisar och för att hämta upp ytterligare en tjej som ville vara med på tjejhelgen såklart. Jag hittade inget, men det var mysigt och några fynd gjordes av de andra brudarna. Hemma igen vid två, dök de två sista tjejerna upp, vi sa hej och sen däckade jag och Johanna några timmar. Tills det blev kväll framför brasan och dags för middag. Vi blev bjudna på en härligt höstig soppa av dagens tre nykomlingar. Sen pratade vi lite till, och lite till, och lite till. Innan jag tog förnuftet till fånga och knöt mig runt tretiden på natten. Resterande gäng dansade vidare till halv fem. Ett bevis på trevlig tillställning. Söndag, den stora svampplockar-dagen. Jag var så himla peppad på plockning. Detta eftersom jag, under mina tjugofemår, inte plockat en endaste svamp någonsin. Förrutom från plastbackarna i butiken ner i min plastpåse. Men det räknas såklart inte. Det var världens finaste höstdag. Vi hittade massa fina trattkantareller och när jag kom hem rensade vi alla med mina nyinköpta svampknivar. För att fira en bra svampdag och en bra helg gjorde vi kantarelltoast på kvällskvisten. Jag och snygga karln min. Mums.

När vi lämnade Göteborg på buss mot Borås och landet var det tre ytterst peppade unga kvinnor som gav sig av. Vi hade bunkrat upp med massa godis, tacosingredienser, bubbel och vin när vi anlände till slutdestinationen, Maries stuga. Jättefint hus verkligen,mysigt och rofyllt. Lite läskigt till en början eftersom jag är mer mörkrädd än medel. Men vi klarade oss fint. Vi blev inte attackerade av psykon. I stället ägnade vi kvällen åt att prata om allt och inget, äta massa chocklad och spontandansa lättklätt ända in på småtimmarna. En perfekt start på en perfekt tjejhelg, precis som sig bör.

I dag är det fredag. Värdens bästa dag. All time. Och vet ni vad jag ska göra i helgen? Åka till en stuga. Maries stuga utanför Borås någonstans. Johanna ska med, och några till vänner till  Marie ska också dyka upp under morgondagen. Men i kväll är det bara vi, supertrion, jag, Marie och Squeez.

Sista dagen i Stockholm och dagen som vi kom dit för. Hässelbyloppet gick av stapeln och vi var så där lagomt laddade till en början. Inte alls laddade faktiskt. Trötta, stinna och med matmagar efter alla godsaker vi mumsat i oss under helgen. Men det gick okej. Visst önskade jag att jag var mer tränad så de sista fem kilometerna inte skulle känts som sju svåra år, men vi klarade vårat mål. Och det med flera minuter. Så nöjda var vi. Sen somnade jag gott på flygbussen mot arlanda och på flyget som tog mig hem till Göteborg igen. Det var den helgen, det.

Som började med världens godaste frukost. På riktigt. VÄRLDENS godaste frukost. Nästan i alla fall.

Det var överhuvudtaget en himla fin helg i Stockholm. Jag och mamma gjorde massa trevliga saker. Och framför allt åt vi en hel massa god mat. Förträffligt har det varit. Vi tar oss en titt.

Närmare bestämt i morgon. Då flyger jag ut. Inte långt, men till Stockholm. Och det är inte fy skam. Dessutom har jag resesällskap i form av en Malin. Känns tryggt. Någon att klämma på vid start och landning. Och någon att stressa upp totalt så fort jag hör ett konstigt ljud. I morgon ska vi second hand-strosa, jag och mammsen. Och göra oss hemmastadda på vårat hotell på Mariatorget. Eller plan, eller vad heter det? Vi ska ha en fabulös helg. Och jag ser mycket, mycket fram mot den. I dag kommer Alex hem. Det ska bli fint med sällskap igen. Även fast det varit ovärderligt skönt med några öronproppsfria nätter. Nu är mina öron är totalt redo och uppvilade för ett öronproppsmaraton i någon månad igen.

Jag är en otålig själ. Vill att nästan allt ska hända nyss. Och går inte det, så ska de ske så snabbt som möjligt. Nu på en gång. Jag vill gärna ha många bollar i luften och projekt i rullning. Och tröttnar på saker och ting, ja, det gör jag ganska fort. Därför har jag hela tiden lite svårt för vardag i allmänhet och vardagar utan något speciellt inbokat i synnerhet. Inser ju att detta måste jobbas på eftersom livet mest bara är vardagar och måsten. Saker att se fram mot är A och O för att jag ska må bra. Och nu närmast är det såklart Stockholmshelgen till helgen med mor min. Vi ska vintageshoppa, äta goda saker och ta oss runt det där himla loppet. Jag har i alla fall insett att små förändringar kan man göra nästan varje dag som piggar upp. Som ny bena till exempel. Jag ser nästan ut som 14 igen, med mittbena som jag inte haft sedan just den tiden i högstadiet. Spännande, tyckte jag. Kanske ska man spara ut barret ändå igen.

Tydligen. Att pynta partiet mellan grönsakstorget och vasa. Alltså vasaparken. Varför? Förstår att det är sött, men inte orsaken. Först var det ju detta, och nu detta. Som sagt, sött men konstigt. Och alltid hittar jag det på väg till min massör. Som för övrigt tror att jag är på väg att bli sjuk. Ni inser vad jag tycker om det med ett up comin' Hässelbylopp på söndag? Inte om. Det är vad jag tycker om det. Tycker INTE om.

I går var det lite motigt kan man säga. Min fina man ligger på sjukhus efter en operation. Och även fast det var en planerad sådan och inte livshotande är det ändå obehagligt. Hela företeelsen med sjukhus är obehaglig. Så jag var inte jättepepp när jag först gick och vaccinerade mig med sista twinrixen, kortläsaren funkade inte, kön till vaccinationen var lång och jag fick med andan i halsen springa till spårvagnen när det var klart för att hinna till sjukhuset innan besökstiden var slut. Väl framme, efter promenad i ytterst öde korridorer på helt andra sidan stan matchade jag min ankomst så fint att precis när jag kom var läkaren inne och hjälpte Alex med mediciner och sånt man behöver när man har ont. Så jag fick vänta. Länge. När jag väl fick komma in ville jag inte stanna allt för länge för att låta Alex sova och vila. Man är ju förståligt trött efter narkos.

Den har varit förträffligt fin. Men kort. Eller det är klart att den har varit precis lika lång rent tidsmässigt som alla andra helger. Men känslan har varit kort. I fredags blev jag utbjuden på mongolisk mat av Lisa och Linda som en försenad 25-års present. Det var fint gjort. Och jag fick en pläd och en massagegrej till nacken. Himla bra saker. Lördagen började jag med att gå och lyxa till det med nybakade surdegsfrallor, lång frukost och massa soffhäng. Innan Johanna dök upp vid tre och vi gjorde oss färdiga för Linas vigsel. Jag var ytterst rörd och upplevde vårat bröllop all over, och herre vad fina dom var. Efter bubbelblåsning utanför och lite kramar begav jag och Johanna oss hem till mig/oss för att laga mat, pimpla vin och avsluta kvällen ute på galej. Vi dansade massor och kom fram till att vi skulle ha en sleep over-session hemma hos mig. Vilket resulterade i sömn för oss båda till kl 14.00 i går, frulle och sedan skvallertidningsmaraton i ytterligare några timmar. En riktig tjejhelg. När katten är borta...som det så sant och fint heter. I går kväll kom i alla fall karln hem och det var ju trevligt det med. Hem en snabbis för att sedan vara borta lite till i dag. Jag ska nog gå och ta sista vaccinationssprutan i dag tror jag. Måndag igen. Puh.

Jag är mycket nöjd över min sömninsats i natt. Sedan i går är jag korttidsänka. Eller gräsänka. Eller vad det nu heter. Alex är på Åland med far och bröder, helt enkelt. Och jag är här i detta stormhål till stad. Jag kan nog räkna på fingrarna de få gånger jag varit ensam hemma i vår lägenhet. Alltså mer än några timmar eller så. Men det går skitbra. Verkligen jättebra. Det är fasiken gött att vara lite själv. Inte för att jag inte gillar att ha karln hemma. Det är bara fantastiskt fint att få hela sängen, äta vad man vill, kolla på vad man vill och göra precis som bara jag vill. Samt dejta mr. Blund när helst jag vill utan att någon stör överhuvudtaget. Jag ska passa på att njuta av det i dessa få dagar. För jag kan tänka mig att jag, på söndag, kommer att vara rätt glad över att få hem karln igen.

Onsdags - tjejmiddag. I går - huvudvärk och filmbesök. Onsdagen först då. Vi har ju vår fina tradition med tjejmiddagar. En av tjejorna kunde tyvärr inte vara med i onsdag eftersom hon är sjuk och ska gänga sig på lördag. Man vill ju verkligen inte vara sjuk på sin bröllopsdag så hon var hemma och kurerade. Helt rätt gjort. Vi andra höll ställningarna med en rejäl dos av både snask och snusk. Precis som förväntat. Jag hade gjort kycklingfärs-pasta med squash och mozzarellasallad och äppelpaj till efterrätt. I går när Lisa kom för att se på film fick även hon smaka på pastan. Den fick godkänt av alla inblandade så det var ju himla bra. Vi såg på Bad Teacher och åt onyttigheter. Filmen var sådär, men sällskapet och godis var desto bättre. Världens finaste regnbåge såg vi också när jag och Lisa gick ner innan filmen för att hämta mitt pass med visumet till Vietnam som kommit. Just det. I dag ska jag bli utbjuden på middag av Lisa och Linda. Jag har inte en aning om vart. De är hemlighetsfulla de där damerna. Klockan sju i kväll blir jag upphämtad och förd till hemlig destination. Spänning hög.

Tusen tack till bästa Lisa för bästa bilderna. Och tack till alla inblandade för bästa bröllopsdagen. På lördag kommer en annons i Ljusnan. Annonsen kommer även finnas på helahalsingland.se under familjenytt. Tjipp.

---

Puss!

Att i dag har jag komplett fullt upp och hinner inte riktigt andas. För att kompensera detta ska jag lägga upp de superfina bilderna som Lisa tagit på bröllopet (läs: mitt bröllop) i kväll. Det är en jättebra kompensation. Jag lovar. Håll ut.

En lördag som rivstartade med några timmars jobb på Ecco. Det var otroligt med folk så timmarna sprang i väg. I samma springanda fortsatte jag när jag kom hem med en löprunda på fem kilometer. Det är nästan för lite nu när loppet närmar sig. Fick just veta att min trogne springvän Marie blivit sjuk och tappat rösten också, så i morgon måste jag motovera mig till långrunda alldeles själv. Pju. Kan någon påminna mig om varför jag gör det här?

Och så blev det fredag. Härliga veckoslut. Kl 5 när jag slutade mötte jag upp Alex och vi gick till saluhallen och åt.