Mikas

...bästa butiken var Beacons Closet. Gigantiskt himmel av använda plagg. Lite nya fina saker hade dom med. Som ett metalligt skal till min mobil och ett stort halsband med en kobra på. Från Willamsburg var utsikten mot Manhattan breathtaking, så att vi smet ner olagligt till strandkanten fick vara värt det. Kvällen spenderas trötta i shoppingbenen i vårat område kring hotellet. Det var fint det med.

I går gick vi upp onekligen tidigt. Tog en taxi ner till Lower East och började dagen med finfin frukost. Frukostplaceringen var uttänkt i förväg, för efter frulle stod, gå över Williamsburg bridge, på agendan. Vintage i Brooklyn väntade. Och ja, det levererade så som utlovat. Vi åt lunch på The Meatball Shop, och där borde alla, ALLA äta deras creamy parmesan sause. Jag dog godhetsdöden multipla gånger. Nedan: Frukosten, bron och köttbullarna.

Framme. Äntligen på hotellet efter, vad som varit, världens längsta dag. Känns som att vi hunnit massor. Började med att traska upp till Central Park, strosade 5:th ave ner. Shoppade på vägen, bl.a. på världens bästa butik Anthropologie, Disney Store och på Forever21 såklart. Ett gäng med fina halsband och örhängen fick hänga med hem därifrån. Nu ska vi ta en öl på rummet och ladda för vintage i Williamsburg i morgon. Just det, middag på Rubys hann vi med i kväll med. Det går ingen nöd på oss. Alls.

Tar bara tre bilder. Vilket såklart är dagens i-landsproblem. Men ändå irriterande. Så här kommer några till. Tipp och KS och en jädra fin crème brulé. Och så bäbisgoset vi hann med i lördags med Mallans lilla Theo. Söt unge.

Jag har mumsat så mycket fin mat i veckan. I torsdags var jag på företagsevent och seminarier på Långedragsvärdshus, i fredags på Hagabion med Tippi och Ks. I lördags på Egg and Milk (Tipplan ville inte vara med på bild, men det struntar ju jag i såklart) och i lördags var jag och Alex ute och firade hans födelsedag. En liten försmak av vad som komma skall i det stora äpplet. Ämnar äta och shoppa ihjäl mig där. Bildström nedan.

Alex och min anka. Spännande. Hemskt gott.

Tippis sötsura min.

Min kalkonbagel. Och juice.

Puss!

Det händer mig väldigt sällan. Att sötsug i kombination med fruktansvärd lathet slår till. Latheten säger att du inte orkar gå till närmaste butik men ändå måste ha. Ett sötsug inte av denna värld som måste stillas pronto. Det hände mig i kväll. Det fanns absolut inget gott hemma i någon liten gömma alls. Vad göra. Jo, baka, baka liten kaka. Där hade jag det. Jag slängde ihop smet (som var så rasande god att jag skulle ha hållit mig till att lapa i mig den) och bums ner i sockerkaksform och slutligen in i ugnen. Som sagt. Jag skulle ha ätit smeten. Kakan blev fasiken inte bra. Luktade gudomligt, såg okej ut, men smakade torrt och sockerlöst. När man för en gångs skull både är sådär brutalt sockersugen och dessutom lägger manken till och husmorar sig på köpet, är det här tacken. Antar att det är väldens sätt att säga åt mig att banta. Eller att aldrig bli bagare.

I dag bestämde jag och två kollegor oss för att göra en liten utflykt. En aktivitet tillsammans efter jobbet, helt enkelt. Aktiviteten kändes sådär farligt förbjuden på något vis och spänningen blev påtaglig när vi hysteriskt fnissade vid närmandet av vårt mål. Målet med aktiviteten var en bok som vi alla tre ämnade köpa. Ingen vågade genomföra köpet själv, så vi beslutade oss för att köpa i grupp. Det kändes tryggast så. Det var som om de små barnen (och tanterna) i oss vaknade till liv när vi varsamt lyfte upp ett varsitt exemplar. Snabbt till kassan och lika snabbt ner i våra syndiga påsar, stoppade vi våra Femtio nyanser av honom. Nu är vi på riktigt tanter. Barn fast tanter som fortfarande rodnar vid bara tanken på vad som väntar oss.

Älskar. Älskar. Mitt röda hår. Tänker aldrig byta bort. Men tyvärr vill den röda kolören inte sitta i så länge som jag vill. Vad ska jag göra? Googlar pigmenthöjande naturläkemedel utan större framgång och en omfärgning i veckan känns inte aktuell varken tidsmässigt, ekonomiskt eller ur hårkvalitetssynpunkt. Tills dess att mirakelfärgen uppfinns får jag finna mig i att bara få ha så här riktigt rött och svallande barr på bild.

Och vad för en massa ursäkter jag än har för att inte pränta ner en rad eller två om dagen, så ska jag helt enkelt bortse från dom från och med nu. Så. En blogg per dag. Mikas nya lag. Som om inget har hänt här sedan sist (vilket det såklart med hästlängder har) kan jag helt sonika välkomna tillbaka mitt bloggande med att visa inhandlingskollaget från i lördags. Skitdyr bok, variant coffee table book, med namnet 'A day in the world' från utställningen på Världskulturmuséet jag var på i lördags, skrynklig och högst vattentät karta över New York, miniguide över samma stad och slutligen men inte minst, en second hand-ängel inhandlad till julsäsongsstarten. NY-atteraljerna bara precis för att jag och karln åker dit om exakt två veckor från idag. Vem har Brooklyntips att ge mig?