Bota.

Källan till allt det onda de senaste dagarna har initialt varit pengabrist. Inte så att vi behöver svälta direkt, inte alls faktiskt. Men ja, jag gillar vardagslyx och guldkanter. Även jag inser ju att man inte kan lösa ett problem med ett problem. Som i det här fallet, att köpa en lampfot (som kostar pengar) för att pigga upp mig, för att jag just inte har några pengar. Motsägelsefullt jag vet, men den här lilla vännen från stadsmissionen har, bokstavligt talat, lyst upp min vardag lite. Och då får det vara värt slantarna.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0