Död.

I ben och lemmar. Jag liksom rultar fram som ett preggo. Utan att vara det, bör tilläggas. Jag och Marie sprang, wait for it, 1,7 mil i går. Alltså mil som i mil alltså. Vad som också bör tilläggas är att jag lever. I'm alive. Och det är ju alltid nått efter en runda av den kalibern. Men det känns bra. Nu vet jag på något vis att jag klarar varvet med. Eller ja, man ska ju inte ropa hej redan. Fast man kan nästan göra det känner jag. Vi sprang inte alls fort och jag kommer inte få någon supertid på vavet heller, men jag har en stabil känsla av att jag kommer ta mig runt. Och det är faktiskt mitt mål.
I dag då. Fredag. Känns fint. Ska träna på gymmet med Tipp direkt efter jobbet sen ska jag och fästman ha "fredagsmys". Varför det nu finns en benämning på just myset på fredagen. Jag tänker mig hämtmat, myskläder, vin och lättsmält underhållning, variant Så ska det låta. Jag gillar't. I morgon drar vi söderut som sagt, destination Halmstad. Tror det blir mysigt. Jag har bl.a., till Alex fötjusning, googlat upp diverse second hand butiker som ska uppsökas. Jag gillar't no.2. Ha en fabulös fredag, ni där.

Puss!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0