Extrainlägg om späck.
Framförallt sjöelefanternas. Men även om den typ som ska springas bort på min egen kroppshydda under hösten.
Utdrag ur Wikipedia:
Späck är en typ av fettvävnad som framför allt bildas hos valrossar, valar, sälar och sjökor samt svin. Späck är framför allt valars och sälars skydd, i de iskalla haven isolerar det mot den frenetiska kylan som råder där. De äter upp sig för att klara de förhållanden som råder. Nästan som björnar som går i ide och äter upp sig på sommarhalvåret. Sen när vintern kommer är späcket ovärderligt, även för eventuella faror, människor och hajar.
Fettet hos människa kallas endast skämtsamt för späck, fläsk ("gubb- eller gumfläsk"), ister ("isterhaka", "isterbuk") eller talg ("lägga på njurtalgen", d.v.s. fetma, leva för gott).
Jo. Det första stycket handlar då om sjöelefanternas typ av späck. Det andra om människors. För att förtydliga.
Varför detta nu då? Jo, det kommer sig helt enkelt av att jag fann mig själv i en bloggtorka, sms:ade karln min om tips till uppslag och det han svarade var helt enkelt: Extrainlägg om späck. Jag vet inte vem av oss som har det största trasiga felet inbyggt.
Solande, späckfyllda sjöelefanter.
Puss!
Kommentarer
Trackback
