Mikas

Det var inte riktigt min kväll i går kan man säga. Jag har varit så fruktansvärt trött de senaste dagarna. Trött för att vara mig. Jag gillar ju att ha fullt upp och att ha saker inplanerade hela tiden. Men de senaste dagarna har alla planer mer bara känts som måsten. Och jag har varit sömning. Sömnig som i, jag lägger mig halv nio och sover hela natten, sömnig. Och när jag är så trött blir jag ofta överkänslig. Inte minst märktes det i går när jag kom hem från jobbet, skulle klä om för en springtur med Marie och jag upptäcker till min fasa att ett av mina knäskydd blåst bort. Ja. Det har alltså blåst bort med vinden som varit de senaste dygnen. Jag hade, dumt nog, lagt de små liven ute på balkongen i söndags för att vädra dem och då självklart glömt att ta in dem igen när allt dumt väder kom i veckan. Jag hade verkligen sett fram mot att springa. I stället grät jag som ett litet barn en stund och gick och la mig halv nio. Detta efter att jag och karln kollektivgranskat och finkammat närområdet utan framgång. Nu står -inhandla nytt knäskydd- högst upp på handlingslistan. En lista som f.ö. är äckligt önskelång men i brist på likvidamedel blir det nätt och jämt att budgeten klarar ett bortblåst knäskydd alá 350 riksdaler.